GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Skogslandet” – en helt essentiell bladvändare

Vår recensent Henric Tiselius har djupt imponerad och förskrämd läst Lisa Röstlunds nya bok. Om den svenska skogen. Och egentligen om hela Sverige.
Bokrecension • Publicerad 22 juni 2022 • Uppdaterad 23 juni 2022
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Urskog, en allt ovanligare syn. Med biologiska konsekvenser.
Urskog, en allt ovanligare syn. Med biologiska konsekvenser.Foto: HASSE HOLMBERG
Bokrecension

”Skogslandet - en granskning”

Av: Lisa Röstlund

Förlag: Forum.

Sakprosa

Jag går i kanten av det som nyss var en skog. Tvingas följa i skogsmaskinernas djupa spår för att inte snubbla på torra grenar och döda rötter. Bara några högstubbar minner om att detta kalhygge tills förra året bjöd på ett myllrande liv för mossor, lavar, insekter, svampar, fåglar och större djur.

Jag är inte ensam i det här landet om att göra upptäckten att skogen man gått i — eller bott intill — är borta. Vi möter de besvikna, de arga dagligen i samtal, privatpersonerna såväl som biologers kommentarer i tidningar och inte minst i den nya, skrämmande och fascinerande boken ”Skogslandet – en granskning”.

Sverige är fortfarande ett på många sätt bra land att bo i, men strömmen av böcker om hur ”det goda landet” Sverige, dess grundläggande samhällssystem nu steg för steg monteras ner, rent av slaktas är just nu ovanligt stark. Vilket berättar mycket. Vi har böckerna om vårt skolsystem. Vi har böckerna om vården. Om flörtandet med mörka krafter, fake news, demokratiproblem och klimatkatastrofen.

Men frågan är om inte DN-journalistens Lisa Röstlunds så välskrivna bok är den hittills starkaste av dem allihop. Om hur en av våra stora nationaltillgångar — skogen, den riktiga skogen, under rask takt nu pulveriseras med ansvariga personers goda minne. Köpta ”vetenskapsmän”, svepande politiker, miljövidrig skogspolitik, lismande kompisgäng inom dess viktigaste organisationer. Därmed blir Röstlunds bok, som bygger vidare på en reportageserie i DN, mer än ”bara” en bild av en glesnande naturskog, utan också ett mörknande Sverige. Fylld av fega typer. Och de som menar att Sverige saknar korruption, de får tänka en gång till.

Sällan, eller aldrig, har jag gjort så många hundöron i en bok som denna. Ja, det är lättare att räkna sidorna som jag inte markerat i denna ögonöppnande berättelse om ännu en naturkatastrof som vi tillåter ske.

Lisa Röstlund, aktuell med boken "Skogslandet".
Lisa Röstlund, aktuell med boken "Skogslandet".Foto: Gabriel Liljevall

Lisa Röstlund (som tidigare prisats för en bok om Karolinska) har talat med hur många personer som helst. Och fått många av dem att just berätta. Andra att ilskna till och gå i försvarsläge.

Virkespriserna sticker i väg. Biomassa behövs, Nu lönar det sig än mer att skörda den svenska skogen. Den plötsliga upptäckten av att det estetiska som en skog kan utgöra för en människa är borta är egentligen en petitess i sammanhanget …

Människor som tror på Skogen och skogsbruket som något mer än en ekonomisk källa utesluts i skogsföretag, men också på Universitet, ur professionella gemenskaper och hotas om man inte rättar in sig i ledet. Vetenskapliga siffror styrs så att de passar skogsägarna och deras ekonomiskt mer lönsamma kalhyggen. Allt medan den biologiska mångfald vi värnar lika mycket som klimatet lider förlust efter förlust.

Lisa Röstlund försöker, som den journalist hon är, vara så saklig det bara går, och exempelvis beskriva hur det går att förhålla sig på två sätt gällande skogens roll för klimatet. Då den ena sidan menar att de gamla kontinuitetsskogarna måste bevaras även för att de är viktiga kolsänkor, medan den andra vill avverka av samma anledning. Men snart tippar även hennes tålamod över i skrivandet. Saker och ting må ha två sidor — och Röstlund ger alla chansen att uttrycka sig — men den svetslåga som uppstår i mitten är snart uppenbar för läsaren: Något måste göras, men de stora koncernernas ägare blundar för biologins fakta och stryker det som inte passar dem.

Om vi i Sverige tror att vi agerar bättre än andra kan vi glömma det nu. Jag läser boken samma vecka som Naturskyddsföreningen anmäler Sverige för sin skogsvårdslagstiftning till EU-kommissionen, samma vecka som centerledaren Annie Lööf intervjuas i DN och förlitar sig på att skogsägarna själva bäst kan styra så att vi får ner klimatavtrycken och behåller den biologiska mångfalden …

Det är inte för att vara lustig jag menar att ”Skogslandet” är en essentiell bladvändare. Oerhört spännande kastar man sig som läsare hela tiden vidare. Den visar också på att vi behöver ett betydligt starkare skydd för den ursprungliga skogen och dess blommor, mossor, lavar och blad. Nu. Röstlunds bok borde skapa en mental skogsbrand i hela Sverige. Det är dags att vända blad. Men efter att i ”Skogslandet” också ha läst om branschens viktigaste lobbyister och populistiska politiker. Tillåt mig att tvivla.

”Om vi i Sverige tror att vi agerar bättre än andra kan vi glömma det nu.”
Henric Tiselius har läst Lisa Röstlunds ”Skogslandet – en granskning”.
Foto: Pressbild
Henric TiseliusSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.