Sprickor i relationen
Teater
"Älskaren" Av: Harold Pinter. Regi: Mårten Andersson. Scenografi, ljus: Sven Haraldsson. Medverkande: Per Burell och Maria Selbing. Gästspel av Riksteatern i Teaterhallen i Folkets park, Tomelilla 13/4. Spelas även på Kristianstads Teater, 15/4 och i Älmhult 16/4.
Ljuset bländar, men tonas snabbt ned. Allt är perfekt från första stund, svalt, behärskat precist. Det äkta paret möts på morgonen, han rättar till slipsen och är på väg till jobbet, hon ska träffa älskaren mellan tre och sex på eftermiddagen och ber mannen att inte komma hem för tidigt.
”Det finns inga skarpa gränser mellan verkligt och overkligt, inte heller mellan sant och osant. Någonting är inte nödvändigtvis endera sant eller inte sant; det kan vara både sant och inte sant.”
Raderna inleder Harold Pinters föreläsning i samband med att han tilldelats Nobelpriset i litteratur 2005. ”Älskaren” skrevs 1962. Pinter levde själv i ett långt äktenskap kantat av alkoholism som resulterade i skilsmässa efter tjugo år. Många av hans dramer handlar om relationen mellan man och kvinna och bristen på kommunikation.
Pjäsen stämmer väl med Svenska Akademiens motivering till priset; ”frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum”.
”Älskaren” är en tät enaktare. Texten blir väl förvaltad i Mårten Anderssons regi. Vi känner igen den speciella tonen, den vassa dialogen och spelet i spelet. Makt, maskulinitet och förtryck, Pinters signum.
Scenerna med den äkta mannen Richard och Sarah, liksom älskaren och Sarah är underbart välspelade. Sarah och Richard/älskaren spelas av Maria Selbing och Per Burell som är ett par även när lamporna släcks och de kliver av scenen. Koreografin kännetecknas av små rörelser, behärskning och återhållen sexualitet. Men i spelet blir sprickorna tydliga. Laddningen mellan Sarah och mannen/männen utvecklas till något annat än ett behärskat lustspel.
Och en obehaglig känsla fortplantas från Sarah till betraktaren.
Tre stolar, ett bord, två glas och en vattenkaraff, ständiga groggar, röda klackskor som byts mot svarta lågskor, blanka herrskor som snöras på och av. Allt är repetitivt, rollerna är låsta.
”Älskaren” hade premiär i februari i Hallunda och när föreställningen når Teaterhallen i Folkets park i Tomelilla är ensemblen nära slutet av vårens turné. Riksteatern bländar och visar vilka proffs de är.
Sveriges största turnerande forum för scenkonst styr efter denna kväll vidare till nästa ort och alla som kan bör ta chansen att se föreställningen i kväll i Kristianstad eller i morgon i Älmhult.
