Svagdricka en klassisk dryck som får ett uppsving till jul

Det här är ett bryggeri där gamla bryggartraditioner hålls vid liv, samtidigt som ny teknik används.

Bryggaren Mikael Persson är tredje generation svagdrickebryggare. Det började med farfar Nils Persson som bryggde svagdricka hemma i Tomelilla. Han var först anställd hos Anderssons bryggeri i byn, men startade i mitten av 1950-talet Solnäs bryggeri som också gjorde läsk.

– Farfar bryggde på Simrishamnsvägen i Tomelilla. Överst i huset mäskades maltkornen, på våningen under fick det jäsa, berättar Mikael Persson.

Nu pumpas i stället vätskan mellan de olika rummen och de rostfria tankarna, men receptet och ingredienserna är de samma nu som för tre generationer sedan – och längre tillbaka än så.

Mäska innebär att krossat maltkornen blandas med vatten och värms upp. Kornresterna silas bort så man får vad som kallas en vört.

– Sedan ska vörten kokas, humle och sackarin tillsätts som smaksättning till svagdrickan, berättar Mikael Persson.

Att göra en sats svagdricka tar nästan en vecka. Svagdrickan jäser på stora tankar i ett angränsande rum till lokalen där kopparkärlen finns och vörten kokas. Svagdricka har samma alkoholhalt som lättöl.

Efter fadern Kenths bortgång för åtta år sedan har Mikael Persson tagit över ansvaret för familjeföretaget som först hette Tomelillabryggar´n, men nu fått namnet Österlenbryggarna. 2018 invigdes det nya bryggeriet i Brösarp.

Vi träffar Mikael Persson och bryggarkollegan Joakim Norrman i mikrobryggeriet på Vägstationen i Brösarp.

– Till jul är svagdricka populärt. Sedan är det ett litet uppsving till påsk, säger Mikael Persson.

Joakim Norrman, utbildad bryggeritekniker, säger lite diplomatiskt att han lärt sig att uppskatta svagdricka. Men först och främst är han ölfantast och säkert är det så att den gamla maltdrycken är populärare bland äldre.

Men intresset till jul för svagdricka är så stort att bryggeriet 13 december håller öppet för påfyllning av egna kärl. Vissa har kvar de stora glasflaskorna med patentkork som drycken förr brukade säljas i.

För drack man också så kallad drickarblandning, svagdricka och mjölk. Men det är en tradition som är på utdöende.

– Men många gör numera glögg på svagdricka, säger Mikael Persson.

Svagdricka säljs året runt och man brygger mellan 40 000 och 50 000 liter per år. Österlenbryggarna är ett av få bryggeriet i landet som brygger drycken. För kunde det finnas ett svagdrickebryggeri i minsta by.

Vi lämnar kylrummet med tankar av jäsande öl och svagdricka. I nästa rum sker buteljeringen. Här jobbar Gustav Nord vid en italienare, en buteljeringsmaskin inköpt i norra Italien. För tillfället är det flaskor med julmust som fylls och matas fram på bandet.

Mikael Persson berättar om sin affärsidé. Han kör korta serier och har en mängd olika produkter. Senaste tillskottet är tonic.

– Maskinerna ska inte stå stilla, förklarar han.

Nya ölsorter tas också fram. Och marknaden är god för mikrobryggerier. Många är intresserade av lokala ölsorter – och är beredda att betala för hantverksmässigt framställd öl.

Ett kvitto på framgångarna kom nyligen då Österlenbryggarna prisades för två ölsorter på Stockholms Beer & Whiskey-festival.

Men svagdrickan görs på samma vis som på farfar Nils tid. Det är själva idén.

YA:s reporter var också en gång på plats i Tomelilla för att skriva om svagdrickemästaren Nils Persson i Tomelilla. Han avslöjade då sin hemlighet. Varje morgon drack han en hutt malörtsbrännvin. Den traditionen upprätthåller man inte längre i Brösarp. Det är andra tider nu.

Mikael Persson lärde sig dock att brygga svagdricka av sin farfar, som var verksam långt upp i åldrarna. Han dog 93 år gammal. Kanske är också svagdricka hälsosamt.