GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tillsammans – ändå var för sig

Kraften finns i kroppen och snart blir stegen en växande del i den engagerande musiken. Kulturjournalisten Sune Johannesson följer hemifrån den digitala premiären av Skånes dansteaters nya föreställning.
Dans • Publicerad 22 februari 2021 • Uppdaterad 22 februari 2021
I helgen hölls premiären av Skånes dansteaters nya föreställning ”Remind me I'm not dead”.
I helgen hölls premiären av Skånes dansteaters nya föreställning ”Remind me I'm not dead”.
Foto: Märta Thisner

Väntan. Det är tanken som väcks av mitt första synintryck från världspremiären av Mari Carrascos ”Remind me I´m not dead”. Väntande människor. Med coronatryggt avstånd mellan sig.

Så kliver en man in mellan raderna. Går framåt med rak kropp. Kameran följer honom bakom ena radens ryggar. Hans armar börjar röra sig, kroppen öppnar sig och hans inre kraft tar sig olika uttryck.

Så växer rörelserna vidare, från en person till snart alla tio på scen men hela tiden behålls avståndet. De är tillsammans samtidigt som de är var för sig.

Mikael Karlssons flöde av engagerande stråkar bidrar till den kraft som nu växer på scenen. Pumpande rytmer, vackra strofer – lika klassiskt som modernt.

Så här såg det ut hemma på datorskärmen under lördagens digitala premiär av "Remind me I´m not dead" av och med Skånes dansteater.
Så här såg det ut hemma på datorskärmen under lördagens digitala premiär av "Remind me I´m not dead" av och med Skånes dansteater.
Foto: Sune Johannesson
Närstudie från inledningen av den digitala sändningen av "Remind me I´m not dead" med Skånes dansteater.
Närstudie från inledningen av den digitala sändningen av "Remind me I´m not dead" med Skånes dansteater.
Foto: Sune Johannesson

Jag sitter med lurar framför datorskärmen och kontrasten mot förra helgens digitala premiär av Malmö stadsteaters familjeföreställning ”Kejsarens nya kläder” kan knappast vara större. Där var det lek och överspel i ett högt tonläge, med lysande kläder och scenografi. I ”Remind me I´m not dead” är det allvar utan leenden och med mörka nyanser i kläderna och scenografin.

Föreställningen är live och kamerorna låter oss både se helheten som följa någon dansare i närstudie. Flera gånger rör sig kameran genom rummet. Även om jag är förtjust i att alltid kunna göra mina egna val av vad jag vill följa när jag ser en dansföreställning live – helhet eller en viss rörelse – åker jag nu tryggt med kameran.

Tekniken sitter perfekt och hela produktionen är oerhört snygg, där det enorma ljustaket skiftar effektfullt i färg och styrka och bidrar till olika stämningar. I slutet blir det dock ett alltför kraftigt blinkande ljus, som på skärmen ger mig mer yrsel än fokus och engagemang.

”Tekniken sitter perfekt och hela produktionen är oerhört snygg, där det enorma ljustaket skiftar effektfullt i färg och styrka.”
Sune Johannesson
En scen ur ”Remind me I'm not dead” av Skånes dansteater.
En scen ur ”Remind me I'm not dead” av Skånes dansteater.
Foto: Märta Thisner

Halvvägs in i verket sänks tempot rejält i musiken, och upptempo-känslan blir betydligt mer suggestivt mörk. Dansarna rör sig nära och runt varandra, men aldrig med kommunicerande kontakt. Kropparnas intensiva steg blir en växande del av musiken.

Var är dom? Var är jag? Handlar det om en nattlig fest eller om rörelse för att överleva, av människor undangömda under jorden nånstans? Är det ett sällskap som känner varandra väl eller individer som av en slump hamnat i samma rum?

Kraften som finns i de dansande kropparna är enorm och då och då försöker jag få min kropp att följa någons rörelser. Resultatet ska jag inte ta upp här, men bara att kunna prova är en kul fördel med att sitta hemma.

Men om den här digitala föreställningen senare också kommer att ges inför publik ska jag definitivt sitta där i rummet. Och bli en del av denna kraftfulla påminnelse om att vi inte är döda.

”Om den här digitala föreställningen senare också kommer att ges inför publik ska jag definitivt sitta där i rummet. Och bli en del av denna påminnelse om att vi inte är döda.”
Sune Johannesson
Recension scenkonst

Skånes dansteater

”Remind me I´m not dead”

Koreografi: Mari Carrasco

Musik: Mikael Karlsson

Scenografi, ljus: Mateus Manninen

På scen: Tio dansare från Skånes dansteater och gäster

Var & när: Digital premiär från Skånes dansteater, Malmö i lördags 20/2. Livestreamas ytterligare vid fem tillfällen. Sista föreställning är den 18 mars.

Ljuset skiftar och markerar olika stämningar. Ur ”Remind me I'm not dead” av Skånes dansteater.
Ljuset skiftar och markerar olika stämningar. Ur ”Remind me I'm not dead” av Skånes dansteater.
Foto: Märta Thisner
Sune JohannessonSkicka e-post
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.