Tjuv & polis samsas i gamla Tingshuset i Hammenhög

Titeln på utställningen är välfunnen, ”Lag och ordning”, vi befinner ju oss i en gammal domstolsbyggnad.

I ett rum ställer han ut uppförstorade spelpjäser till brädspelet ”Tjuv & polis”. En siluett av den svarta polisbilen i spelet är monterad på fasaden.

– Det vore skönt om både polis och tjuvar vore lite snällare, särskilt bovarna, säger konstnären.

Mats Nilsson, utbildad på Konstakademien i Stockholm, är ett barn av sin tid, 1960- och 1970-talets pop-konst. Referenser till en konstnär som Roy Lichtenstein, med en faiblesse för serier, är tydlig. Mats Nilsson använder också leksaker och andra vardagsföremål i sina skulpturer, en sorts skulpturala kollage där till synes oförenliga saker sätts samma till en ny helhet. En liten jägare och ett strykjärn. En hund med en jättelik megafon. En vaktkur och en schäferhund. Till exempel.

– Jag vet inte exakt vad det handlar om, säger Mats Nilsson och understryker att han helst inte pratar så mycket om sina verk.

Men han vet sin plats i konsthistorien:

– Jag är en pop-konstnär.

Mats Nilsson beskriver hur han plötsligt kan se ett dolt samband och får en idé – och hur ett verk föds.

Det finns något befriande lekfullt över den 72-årige konstnärens konst. Han har nog aldrig slutat att leka.

– Det är en lek, medger han, men alltid lite allvar.

En rad klockor med texten ”Döden” och en pyramid med en lampa i toppen, som kan tändas när själen är framme, fångar den här dubbelheten.

Mats Nilsson berättar att han som liten alltid om somrar var i familjens hus i Örnahusen. Pappan kom också från Skåne, från Frenninge, men hade som så många andra i landet flyttat till Stockholm. I början av 2000-talet flyttade Mats Nilsson till Skåne, och sedan 2005 bor han i Hammenhög.

Han har ateljé mitt emot Garaget hos Frk Östergren i huset med en tunnelbaneskylt som syns från gatan.