Annons
Kultur

Tomas Polvall tar längtans vägar till Skåne och livet

Recensenten Mats Palmquist får vingar under fötterna och en obändig lust att ge sig ut på långa promenader. Helst i Skåne.
Bokrecension • Publicerad 19 juni 2021
Detta är en recension i Ystads Allehanda. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Glumslöv.
Glumslöv.Foto: Tomas Polvall
Fotobok

Vandra i Skåne

Författare och fotograf: Tomas Polvall

Förlag: Molly & Beckett

Det är inte mycket gott som pandemin har fört med sig. Dock har den fått oss svenskar på fötter igen. Inte sedan teven förpassade oss till soffan har vi gått, flanerat, promenerat, strosat, vandrat så mycket som under denna tid.

Detta har jag naturligtvis inget vetenskapligt belägg för, mer en känsla av att jag inte är ensam. Faktum är ändå att vi är många som möts på vandringslederna. Och vi stannar ofta en stund, språkar lite och, inte minst, byter tips om trevliga ställen att besöka, där det är gott att använda fötterna, oavsett vad vi vill kalla det vi gör med dem.

Annons

För mig är ordet vandra lite pretentiöst, som att jag håller på att utföra en prestation. Fjällvandring. Det är ett kraftprov som man ska uthärda, en kamp mot elementen. Å andra sidan är ord som flanera och strosa lite väl kravlöst, planlöst och långsamt. Promenera ligger nånstans mitt emellan. Ett lagom svenskt (ja, franskt då) ord, helt enkelt.

Helsingborg.
Helsingborg.Foto: Tomas Polvall

Författaren och kulturjournalisten Tomas Polvall föredrar att vandra, och menar att det inte är längden som avgör, utan avsikten, som enligt honom är att finna sig själv och sina tankar i rörelse. Finna det som man inte visste att man sökte.

Vandra eller promenera? Det är en semantisk fråga. Huvudsaken är att gå dit fötterna bär.

Och Tomas Polvall gör det gärna i Skåne. Precis som jag.

”Titeln må vara prosaisk, men Tomas Polvall fyller ut den sakliga torrheten i titeln med ett målande, känslofyllt och ibland rörande berättande.”

I sin bok ”Vandra i Skåne” berättar han i ord och bild om ett stort antal vandringsleder, långa och korta, enkla och krävande. Och som han gör det!

Titeln må vara prosaisk, men Tomas Polvall fyller ut den sakliga torrheten i titeln med ett målande, känslofyllt och ibland rörande berättande. Om vandringen, trakten, människorna han mött, om känslorna som fyller honom när han i ensamhet vandrar på snöhöljda stigar eller tillsammans med sonen bestiger kullar som vore de berg. Det är lätt att förstå begeistringen, han har lyckats föra över den till bokens sidor.

Norrviken.
Norrviken.

Det är också lätt att förföras av bilderna, de många och alltid vackra oberoende årstid. Bokens stora format gör dem rättvisa, trycket är fint, pappret bra valt. Det typografiska finliret är gott i en utmärkt grafisk form (kanske brödtextens storlek är någon grad för stor). Bara en petimäter hittar några korrekturfel. En karta hade varit bra.

Polvall täcker in det allra mesta av Skåne, såväl inland som landskapets tre kuster. Mina egna favoriter, som det storslagna Kullabergs många fina leder och utsikter och det lilla naturreservatet Rövarekulans raviner och ramslöksängar, finns så klart med. Men också stadsvandringar, som i Malmö, Lund och Kristianstad. Mest lockande blir ett besök på Måkläppen i november, december eller januari, de månader vi människor får beträda fågelön utanför Falsterbo.

”Vandra i Skåne” är ingen faktaspäckad guidebok om vandringsleder, den är alldeles för omfattande i format och tyngd för att ha i ryggsäcken. Det är en konstbok, en tänkebok. En inspirationsbok för kommande långpromenader.

Tomas Polvall täcker in det allra mesta av Skåne, såväl inland som landskapets tre kuster.
Tomas Polvall täcker in det allra mesta av Skåne, såväl inland som landskapets tre kuster.Foto: Pressbild Molly & Beckett
Mats PalmquistSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons