Annons

Akademin måste stå upp mot aktivisterna

Vad är syftet med högre utbildning? Är det att placeras i ett rum med andra politiskt likasinnade, för att slippa möta motsatta åsikter? Eller är det att bildas och att utmanas i tanken?
Publicerad 18 februari 2020 • Uppdaterad 19 februari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Vad händer med högre utbildning om vetenskap, fri debatt och den fria tanken inte respekteras till förmån för politiska övertygelser?
Vad händer med högre utbildning om vetenskap, fri debatt och den fria tanken inte respekteras till förmån för politiska övertygelser?Foto: FREDRIK PERSSON

Psykologen Johan Grant beskriver i en debattartikel i SvD (16 februari) att han blev anklagad för att “ställa grupper mot varandra” och utöva “heteronormativt förtryck” under en kurs om auktoritetsrelationer på Psykologiprogrammet vid Lunds universitet. Efter kursen uppmanade fem studenter rektorn att avbryta kursen eftersom den utgjorde “ett hot” mot deras trygghet och hälsa.

Fenomenet med censurivrande studenter är långt ifrån nytt. Problemet tycks däremot ha eskalerat på universitet och högskolor de senaste åren. Under slutet av 2018 anmälde en läkarstudent vid Lunds universitet professorn i neurofysiologi Germund Hesslow för att han under kursen “Arv och miljö” föreläste om att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Studenten ville få bort läraren från kursen: lärarens åsikter var inte förenliga med universitetets värdegrund och likabehandlingsplan. Dessutom led kursen brist på genusvetenskapligt synsätt (Academic Rights Watch den 14 september 2018).

Annons

Nyligen gick drygt hundra akademiker ut i ett upprop för att stoppa sverigedemokraten Richard Jomshof från att föreläsa på Institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet. Namninsamlingen startades av en grupp internationella studenter och sades komma från en ”rädsla och oro”, enligt Mia Liinason professor i genusvetenskap (Expressen den 29 november 2019).

Och nyligen uppdagades att fyra studenter vid Uppsala universitet anmält en lärare efter att hon råkat besvara frågan var man hittar information om “ras” i gamla arkiv. Hon beskriver i tidningen Universitetsläraren att “Sedan sa jag: ”Låt oss ta det kontroversiella ordet”, och gjorde misstaget att uttala hela n-ordet.” (den 18 december 2019).

Uttalandet kan varken tolkas som illvilligt eller rasistiskt. Läraren använder det i en fullt rimlig kontext för att vägleda sina studenter. Men ändå reagerar studenterna som de gör – varför?

I samtliga fallen ovan rör det sig inte om mer än några enstaka studenter. Gemensamt är att de inte tycks intresserade av att lyssna till någon som motsäger deras förutfattade uppfattning. Nej, de är där för att bedriva politisk aktivism. Dessvärre tycks det i många fall också blivit något av en norm att inte ifrågasätta när en student blir kränkt.

Men vad händer med högre utbildning om vetenskap, fri debatt och den fria tanken inte respekteras till förmån för politiska övertygelser? Vad händer med universitetens och högskolornas bildningsambition om bara likasinnade kan uttrycka sig? Vad händer med den fria tanken och den fria debatten om lärare inte vågar föreläsa om vissa områden, använda vissa ord eller referera till viss litteratur för att inte förarga sina studenter?

Det har sagts att garantin för att bli dum i huvudet är att bara prata med folk som tänker som en själv. Tystas en lärare, är risken att även andra skräms till tystnad av rädsla för att bli anmälda. Resultatet blir ett högre utbildningsväsende fyllt av trygga rum där de kränkta med patent på sin sanning kan hålla till. De nyfikna, och de som söker kunskap och intellektuell höjd får leta sig någon annanstans.

Politisk aktivism på högskolorna är bildningsfientligt. Alla som värderar vetenskap måste stå upp mot kränkthetsideologerna.

Emma JaensonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons