GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Alex Voronov: Alex Voronov: Spökstaden Bachmut håller stånd

I den ukrainska frontstaden som saknar alla förutsättningar för liv bor flera tusen människor. Alex Voronov har träffat några av dem.
Alex VoronovSkicka e-post
Krönika • Publicerad 5 januari 2023 • Uppdaterad 6 januari 2023
Alex Voronov
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Ystads Allehanda politiska etikett är liberal.
Hemma. Människor har bott i källare i månader. Det är ohygieniskt, dålig luft och ofta mycket kallt.
Hemma. Människor har bott i källare i månader. Det är ohygieniskt, dålig luft och ofta mycket kallt.Foto: Alex Voronov

Den sämsta tiden på dygnet för att köra in till Bachmut är i mörker, åtminstone om man saknar mörkersynsutrustning och måste köra med lyktorna på. Man riskerar att bli en lockande måltavla. Den bästa tiden är i gryningen och skymningen. Då är det tillräckligt ljust för att man ska slippa köra med lyse men mörkt nog för att bilen på avstånd ska smälta ihop med omgivningarna och göra en mindre synlig, samtidigt som många ryska soldater sover.

Det var vad vi gjorde på torsdagsmorgonen, jag och den civila volontären Rob Porteous som jag följt med i några dagar. Han är 55 år med bakgrund i det australiska flygvapnet och har tidigare jobbat i Ukraina som pilot för ett privat företag. I våras valde han att återvända för att göra en insats för ukrainarna.

Nu körde han ettusen liter dricksvatten till civilbefolkningen i Bachmut, kläder till ukrainska soldater som försvarar staden, mediciner till ett sjukhus i trakten och lite annat sådant.

Bachmuts strategiska betydelse kan diskuteras. På våren och sommaren ingick dess erövring i den ryska planen att angripa städerna Slovjansk, Kramatorsk, Druzjkivka och Kostiantynivka i västra Donetsk län både norrifrån och söderifrån, och omringa en större ukrainsk armégrupp.

På hösten drev Ukraina ut de ryska styrkorna från Izium, Lyman och hela området runt dem. Hotet norrifrån mot fyrastadsklustret försvann och Bachmut förlorade en motsvarande funktion i söder.

Båda sidorna har dock lagt så mycket resurser och förlorat så många soldater i striden om Bachmut att de inte vill dra sig ur den.

Ryssarna har kommit innanför stadsgränsen i öster och försöker ringa in Bachmut söderifrån, än så länge med begränsad framgång. Vägen västerifrån är öppen och utmärkt att köra på. Även den norrifrån är farbar.

Striderna är nära, det är ljud från både artilleri och handeldvapen. De ukrainska soldaterna i är dock mycket lugna och fokuserade, och ger inget intryck av nära förestående flykt.

Bachmut hade före februari 70 000 invånare. En tiondel sägs vara kvar. Vid första anblicken känns även det osannolikt många. Detta är en spökstad – helt sönderslagen och berövad så gott som alla förutsättningar för liv. Här finns ingen el, inget rinnande vatten, ingen centralvärme, ingen telefonförbindelse och internet. Så gott som all ekonomi är död.

Om man tittar närmare tycks dock 7 000 invånare vara en trovärdig siffra. Människor bor i källare och i vissa fall i sina vanliga lägenheter med risk för livet. De värmer sig med vedeldade braskaminer och förlitar sig på hjälpsändningar som kommer in med ojämna mellanrum.

Men det är riktigt eländigt. Trots den improviserade uppvärmningen är det ofta kallt inomhus, ner mot fyra grader, berättar en boende. Nere i källaren som jag besöker är det visserligen varmt men mycket dålig luft. Braslukten är påfrestande. Att sköta sin personliga hygien på ett rimligt sätt går inte.

De som är kvar väljer det eftersom de tror att ett liv någon annanstans kan vara värre. Nu vet de i alla fall vad de har och detta är deras hem.

Tusen liter vatten räcker tillfälligt till några dussin personer. ”Jag kommer tillbaka i övermorgon” säger Rob på ryska. Vi kör ut till ljudet av ukrainskt artilleri. Källarfolket går åter ner under jord.

Alex Voronov är Ukrainakorrespondent

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.