Petter Birgersson: Alla drömmer om järnväg – sumpa inte Blekinges chans
Det finns få saker lokal- och regionalpolitiker slåss för så mycket som statliga investeringar i trafikinfrastruktur. Järnväg är en dröm för många av dem runt om i landet. Men planprocesserna är långa, den statliga penningpåsen begränsad och väntan blir därmed ofta någonstans mellan lång och oändlig.
Sydostlänken har dock lyckats klämma sig in i statens nationella plan och byggstart är planerad till 2027-2028. En central del av Blekinge byggs ihop med Småland och vidare norrut samt med Skåne och vidare söderut. Att åka mellan Karlshamn och Olofström beräknas ta cirka 20 minuter, resan mellan Olofström och Älmhult en halvtimme. Bingo! (Trafikverket).
Då ska man veta att den första utredningen om en återuppbyggd bana mellan Olofström och Blekinges kustbana genomfördes 1993. Den följdes av flera, innan regeringen slutligen nappade. Trafikverket, de berörda regionerna, en lång rad kommuner, Volvo personvagnar med flera har varit inblandade för att sy ihop paketet.
Med nya spår, elektrifiering, utbyggd kapacitet av spår och bangårdar längs existerande bana ska persontrafik och godstrafik få utrymme. För Volvo – som finansierar vissa delar som gynnar dem – är förbindelsen väsentlig. Men även andra företag och många människor kommer att ha nytta av den, inte minst genom att möjligheterna till pendling blir väsentligt mycket bättre.
Nästa vecka, 29 november, är ett informationsmöte för allmänheten inplanerat i Olofström. Om det nu blir av. Det nya styret i Region Blekinge med SD, M och KD gör tvärstopp. Eller åtminstone gör Fredrik Thomasson (SD), ordförande i regionala utvecklingsnämnden det, då främst med argumentet att persontrafiken måste subventioneras av regionen och att busstrafiken till Volvo fungerar väl som det är i dag.
Thomasson pekar på att även andra busslinjer får dras in om persontågtrafiken kommer i gång. Thomasson hänvisar också till att Region Skåne inte vill subventionera persontrafiken. Samtidigt menar Trafikverket att nyttan av persontrafiken överstiger merkostnaden och att hela projektet kan äventyras om den delen tas bort (BLT).
Det är ytterst ovanligt att regionala politiker kastar grus i eget maskineri på det viset. Osäkerheten om projektet sprider sig och om Region Blekinge gör klart att persontrafiken inte är intressant så lär knappast Region Skånes intresse växa.
Thomasson har rätt i att man måste se till riskerna och vad som går förlorat när ett projekt genomförs. Men den så kallade alternativkostnaden har andra sidor. Att göra exakta kalkyler över den här typen av investeringar är när nog omöjligt. Generellt har dock persontågstrafiken och i synnerhet regionaltrafiken varit en framgångssaga i Sverige de senaste decennierna. Regionala tågresor ökade med 270 procent från 1990 och 30 år framåt. Regioner med bra spårbunden trafik är vinnare.
En färdig sydostlänk har alldeles utmärkta möjligheter att överraska positivt när det kommer till hur många som utnyttjar den och när det gäller att få människor att vilja flytta till och bo kvar i orterna längs järnvägen. Det betyder också nya förutsättningar för näringslivet i regionen.
Det handlar inte enbart om Volvos vilja att vara kvar – utan om andra företags syn på Blekinge, Kronoberg och nordöstra Skåne som etableringsplatser. Det är väl så viktigt att få ett spritt näringsliv och minska beroendet av enskilda stora aktörer. Den utvecklingsmöjligheten försvinner om sydostlänken inte blir av eller försämras kraftigt.
Blekinge, Skåne och Kronoberg bör tvärtom samla sina krafter för att bygga ihop de regionala trafiknäten. Finansieringen är viktig och här kan ställas ytterligare krav på staten längs vägen, det finns miljömål som ska uppfyllas och elektrifierad tågtrafik är en vinnare även där. Regionerna måste absolut prioritera i sina egna budgetar, men att skrota persontågstrafik är helt fel val – det kommer sannolikt att krympa framtidens utrymme.
