Älska Gamla Trelleborg
När grävskopan hängande i en kran högg ner tornen och våning för våning av Trelleborg AB:s gamla industrilokaler kunde man i bästa fall se det som en symbol för kreativ förstörelse. Det gamla måste bort för att något nytt ska växa. Men med det försvann ännu en möjlighet till känsla av vad som en gång gjorde Trelleborg till vad det är.
Trelleborg som stad har varit oförsiktigt i sin utplåning av det gamla. Om en stad har en själ sitter den i hög grad i dess byggnader. De är inte bara tegel, plåt och glas. De berättar hur människor slet och hur välstånd byggdes upp, om arbetarnas status och fabrikörernas egensinnighet, giftiga miljöer och arbetsskyddsombud, strejker och försoning. Inget museum kan fullt ut återskapa den historiska känsla som byggnader för med sig.
Såren av att riva fel försvinner aldrig. Trelleborgs nuvarande förvaltare borde ha lärt sig det av sina företrädare. Inte bara av dåliga exempel som när Bryggeriet jämnades med marken, utan faktiskt av det som har gjorts rätt. Som när Ångkvarnens yttre skal bevarades. Centralstationens återupprättelse är ytterligare ett sådant gott exempel. Båda byggnaderna är återerövrade i nya och gamla funktioner men med förankring bakåt.
Så bygger man en stad.
När Föreningen Gamla Trelleborg föreslår att rädda den gamla klassiska färjeportalen gäller det att lyssna. Att placera portalen vid den föredömligt bevarade Centralstationen är ett utmärkt förslag. Det skulle runt denna kunna skapas mer som berättar om sydligaste stadens arv; som en port till kontinenten, som en sista utpost till ett par av historiens värsta diktaturer eller som en första bild av friheten på flykt från dem.
En fortsatt förnyelse av Trelleborg bör inte följa tidigare modernistiska förödelser som drabbat centrum av staden och som den aldrig har återhämtat sig från. Bryggeriet fick en ersättare i hyfsat Trelleborgskopplad klassisk stil, men det kan göras ännu bättre i kommande projekt.
Att göra en hamnstad till en slags barcelonsk strandkopia är att sikta väl högt med tanke på klimatet och havets beskaffenhet, den som bosätter sig här får vara beredd på att möta andra sidor av sydkustens okynniga väderväsen. Om denna nya stadsdel blir av – när kommun och statliga verk har löst den trellegordiska hamninfartsknuten – så gör det till något som blickar ut mot Östersjön med fundamenten fast förankrade i den söderslättska myllan. Låt det märkas att det är Trelleborg.
