Anders Gustafsson: Är det inte rätt kränkande att vara sjuk, om man tänker efter?
Att infödda svenskar kan tala svenska på ett sådant sätt att det är överflödigt med språkliga rekommendationer över att välja rätt ord, är en vanligt spridd missuppfattning.
Förr var det sex som var tabu i språket, vilket fräckisar och fikonlöv på antikens statyer bär vittnesbörd om. Nu är det främst mänskliga brister eller språkets, ofta påstådda, orättvisor som måste kläs med fikonlöv.
Om någon trodde att kommunhuset är fyllt med tjänstemän har hen fel – för där jobbar numera bara tjänstepersoner. Den som skriver på Vårdguiden uppmanas att undvika att peka ut kön – även om ämnet är exempelvis prostatacancer.
Rädslan över att beskyllas för att vara sexistisk gör det tydligen känsligt att säga att bara vissa av en viss sort av oss – låt oss kalla dem män – har prostata.
Ett reflektionsunderlag om språkbruk för vårdpersonal som arbetar med diabetes är nu på gång, rapporterade Dagens Medicin nyligen (den 8 mars). Det är ett dokument som bland annat ska användas vid utbildning och fortbildning av blivande specialistläkare och diabetessjuksköterskor.
Genom att vårdpersonal håller tungan rätt i mun och skippar uttryck som "diabetiker" och "lidande patient" kan omhändertagandet bli ännu bättre, förtäljer oss ingressen i facktidskriften.
Ja, ett av uttrycken som bör undvikas, enligt en av de intervjuade experterna, i diabetesvården är självaste uttrycket ”diabetiker”.
”Stör sig verkligen patienter på att kallas diabetiker? dristar sig journalisten på Dagens Medicin att fråga.”Anders Gustafsson
Varför? Jo, ”eftersom uttrycket definierar individen efter sitt hälsotillstånd. Och det är högst olämpligt”, säger Stig Attvall som är docent och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. I stället bör vårdpersonalen använda uttrycket ”person med diabetes”.
Inte heller begreppet ”kontroll” är optimalt. För att sträva efter att få kontroll över sin diabetes kommer att ”trigga känslor av skuld”. Därför bör personalen undvika att säga att långtidsblodsockret är under ”bra kontroll” och i stället säga att det är inom ”optimalområdet” eller inom ”målområdet”.
Stör sig verkligen patienter på att kallas diabetiker?, dristar sig journalisten på Dagens Medicin att fråga.
Ja, man undrar verkligen. Det finns mängder med vittnesmål om hur många hjältar inom vården stressar ihjäl sig på jobbet – men uppenbarligen har vissa tid att ägna mycket tankemöda åt rätt perifera fenomen. Men det är bara en lekmans uppfattning.
Visst är det så att helt vanlig anständighet kräver av oss att vi talar respektfullt om och till varandra. Men anständigheten är bäst när den är lagom.
För även om språket ibland kan väcka obehag är det inte för att språket – eller den som talar – är elakt utan därför att verkligheten, tyvärr, är just obehaglig.
Och tyvärr kommer det att vara så att vår strävan efter ett språk som inte kränker någon oundvikligen kommer att misslyckas eftersom ord inte kan upphäva verkligheten. Ett handikapp är ett handikapp oavsett om vi kallar det för handikapp, funktionshinder, funktionsnedsättning eller funktionsvariation. Någon med sockersjuka är lika sjuk oavsett om hen är diabetiker eller person med diabetes.
Och om man tänker efter riktigt hårt, är det egentligen inte ganska kränkande att vara sjuk? Jo, tyvärr är det nog så – även om det tyvärr inte ligger inom målområdet.
