Annons

Petter Birgersson: Att förhandla med fienden

Regeringen fick hem två svenska medborgare från Iran till ett mycket högt pris. Men det är svårt att se hur det hade kunnat göras annorlunda.
Petter BirgerssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 17 juni 2024
Petter Birgersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Ystads Allehanda politiska etikett är liberal.
Johan Floderus tas emot på Arlanda av sin familj.
Johan Floderus tas emot på Arlanda av sin familj.Foto: Tom Samuelsson / Regeringskansliet

Två svenska medborgare, oskyldigt anklagade av Iran, mot en iransk man dömd för grovt folkrättsbrott och mord. Är det ett önskvärt utbyte? Nej. Var det ändå en nödvändig förhandling med acceptabel utgång? Ja.

Att Johan Floderus och Saeed Aziz kunde flygas hem till Sverige från fängelsevistelsen med oklar utgång i Iran är självfallet en stor lättnad för dem och deras familjer.

Annons

Att Hamid Noury, dömd i Sverige till livstids fängelse för folkrättsbrott och mord för deltagande i massavrättningar i Iran 1988, benådades och släpptes i utbyte är ett hårt slag mot de anhöriga till de mördade.

Att Iran är en extrem stat, där Väst som helhet är en fiende, och använder gisslan som förhandlingstaktik är ingen nyhet. UD har genom åren haft olika förhållningssätt när det gäller avrådan från att resa till Iran, och just nu är den tydlig: UD avråder sedan den 23 juni 2022 från alla resor till Iran. När Johan Floderus åkte dit fanns ingen generell avrådan, rekommendationerna skiftade från att röra hela landet till vissa regioner och åter till hela landet. Det hindrar inte att det alltid finns ett mått av eget ansvar för vilka länder man reser till och under vilka omständigheter. Det handlar inte enbart om ansvar för den egna personen utan också för vad man utsätter andra för, utan också om att man kan bli en bricka i ett cyniskt förhandlingsspel där mördare går fria. Vilket har blivit uppenbart nu.

Det här är ett tydligt exempel på situationer där olika principer måste vägas emot varandra. Att förhandla med terrorister eller skurkstater och med dömda mördare som insats för att få loss egna medborgare, det är extremt knepigt. Förutom de moraliska aspekterna så riskerar det också att uppmuntra till fler liknande situationer, brott lönar sig.

Det blir också situationer där det kommer att göras jämförelser när regeringen agerar, när den lyckas och när den misslyckas. Så blev det också omedelbart i detta fall, då Ahmadreza Djalali som också sitter fängslad i Iran inte släpptes. Anhöriga har i det fallet kritiserat regeringen för att Djalali inte ingick i uppgörelsen och Svenska Amnesty har anslutit sig till den kritiken. Statsminister Ulf Kristersson (M) och utrikesminister Tobias Billström (M) har förklarat att Iran vägrat att ens förhandla om Djalali, då hans svenska medborgarskap inte erkänns av Iran. Medborgarskapet erhölls efter att Djajali fängslats i Iran 2016 och dömts till döden för ett påstått samarbete med Israels regering.

Men givet omständigheterna, den press de svenska medborgarna utsattes för i iransk fångenskap, är det svårt att se annat än att regeringen har agerat rätt under rådande omständigheter. Förhandlingar av det här slaget är inget man kommer ur som vinnare på alla fronter.

Framåt gäller att vara extremt tydlig med vad som gäller för den som reser till Iran, att det inte går att räkna med att regeringen och utrikesdepartementet löser situationen om man hamnar i den iranska regimens händer. För Iran är en stat som på olika sätt är ett säkerhetshot mot Sverige och svenska medborgare. Säkerhetspolisen bedömer att Iran tillsammans med Ryssland och Kina utgör de största säkerhetshoten mot Sverige och varnade nyligen för att ”den iranska regimen använder sig av kriminella nätverk i Sverige för att utföra våldshandlingar mot andra stater, grupper eller personer i Sverige som uppfattas som ett hot.” En sådan stat kan man inte ge förhandlingsverktyg i form av gisslan, sig själv eller andra.

Annons
Annons
Annons
Annons