Avgjort spännande valspurt i Danmark
Det sker, som vanligt, efter tre veckors intensiv valkampanj. Tv-tablåerna kanske inte har rensats helt och hållet, men det annalkande valet gör sig ständigt och effektivt påmint. Fokus flyttas därmed förtjänstfullt till det avgörande ögonblicket.
Dansk valrörelse ger mersmak – åtminstone till sin form.
Länge har uttolkningen av opinionsmätningarna skvallrat om maktskifte, trots internationell skuldkris och trots att statsminister Lars Løkke Rasmussen har störst förtroende i fråga om ekonomisk politik. Den borgerliga koalitionsregeringen, som har regerat under tio år med invandringskritiska Dansk Folkeparti som stödben, har ändå framstått som slagen av den S-ledda oppositionen under Helle Thorning-Schmidt.
Danskarna har av allt att döma tröttnat på regeringens dåliga sällskap.
Med tiden har dock avståndet krympt. Och andelen osäkra väljare är enligt den gallup som presenterades på tisdagen så många som 22,3 procent.
Blockpolitiken i Danmark är dock inte ristad i sten. Alternativen med Rasmussen eller Thorning som statsminister kvarstår förvisso, men det socialliberala partiet Radikale Venstre överraskade nyligen när det blev känt att man har byggt en samförståndsbro med Konservative. I ekonomisk politik är de två ense, men i värdefrågor anser sig RV stå närmare S. Därför har partiledaren Margrethe Vestager sagt sig stödja Thorning som statsminister, men gör det utan att ha ingått i någon allians. Det viktiga är att blockera DF:s inflytande.
I linje med detta sa både Thorning och Socialistiske Folkepartis Villy Søvndal i går att de är reda att samtala med DF om större social jämlikhet, ett sätt att flytta fokus från DF:s favoritämne.
Dessvärre finns det fler faktorer som påverkar agendan, som EU-kommissionär Cecilia Malmström. Utspelet i går om de danska gränskontrollerna kan mycket väl komma att spela DF i händerna. Då får Pia Kjærsgaard – trots den senaste tidens motgångar – den valspurt hon vill ha.
För väljarna är den upplösta blockpolitiken både välkommen och otillfredsställande.
Välkommen därför att Danmark har gått fel i ”utlänningsfrågan”. Den restriktiva attityden har drabbat välfärden, något som valet 2011 förtjänstfullt handlar om: Goda statsfinanser kräver ett välkomnande klimat och en fungerande integration om framtida utmaningar med en åldrande befolkning ska kunna klaras.
Otillfredsställande därför att väljarnas makt minskar. I varje val utan tydliga regeringsalternativ blir det partierna som i förhandlingar med utgångspunkt från valresultatet ska förhandla fram ett fungerande regeringsprogram. Vad ett sådant program innehåller kan naturligtvis ingen i detalj säga före valet. Därmed blir det omöjligt att senare kunna utkräva ansvar; partierna kan alltid gömma sig bakom övriga koalitionspartiers vilja.
Mycket är således osäkert i dansk politik, men en sak är säker: Danskarna har en mycket intressant avslutande valvecka framför sig. Valet är ännu inte avgjort.
