Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Nato, Finland och vi hör ihop
Sedan självständigheten 1917 har Finlands säkerhetspolitiska intresse fokuserats mot grannen i öster. Det sovjetiska angreppet 1939, det olycksaliga fortsättningskriget och de många åren därefter med ett starkt politiskt inflytande från Moskva är erfarenheter som gjorde att man undvek många av de misstag Sverige svävade ut i när Sovjetunionen upplöstes.
Finland rustade inte ned sitt försvar och utnyttjade snabbt de säkerhetspolitiska möjligheternas fönster som då öppnades. Man valde på 90-talet det amerikanska flygplanet F 18 i stället för JAS. Därmed inledde finnarna en direkt relation med USA, tidigare omöjlig, som man därefter vidmakthållit och där Sverige först långt senare följde efter. Det finska beslutet att nu köpa F 35-planet, som är uppseendeväckande mycket dyrare än det nya JAS-planet, påvisar än en gång denna särskilda relation till USA.
Visst har Finland starkt präglats av sina krigserfarenheter men ändå har man nu säkerhetspolitiskt förmått frigöra sig från alla de historiskt-mentala begränsningar de också inneburit. Krigen 1939-44 blev en del av den stora konflikten mellan Nazityskland och Sovjet, men kan ändå i mångt och mycket ses som en lokal konflikt skapad av Stalins vilja att skydda Leningrad och behärska den Finska viken.
Nu placerar utvecklingen i Arktis Finland mitt i skärningspunkten av globala säkerhetspolitiska motsättningar och det blir tydligt rent geopolitiskt att riskerna ökar att tidigt bli part i en konflikt. Man har de senaste månaderna också dragit en slutsats av Putins anfall på Ukraina som svenska politiker inte berört. Nämligen att Rysslands kärnvapeninnehav omöjliggör för Nato att gå in med trupp i Ukraina. Det svenska Vänsterpartiets åsikt att man inte kan bli medlem i en pakt som har kärnvapen, innebär därför makabert nog, men logiskt, att man öppnar dörren för angrepp från en pakt som just har kärnvapen, det vill säga Ryssland.
Finland tänker undvika att bli ett nytt Ukraina. De spänningar och ryska hotelser som en Nato-anslutning kan utlösa är i det perspektivet nästan försumbara. Problemet är bara att både Nato och USA behöver svenskt territorium om man effektivt ska kunna försvara Finland. Det är därför en händelse som inte bara ser ut som en tanke att Finlands president ensam mötte Joe Biden i Washington och att Magdalena Andersson fick ett telefonsamtal från dem båda. Det budskap hon då fick var nog tydligt.
Många talar nu om att vi måste agera samordnat med Finland, men få ger oss reella skäl som inte enbart vilar på en historisk och känslomässig grund. Ett viktigt skäl, som ovan redovisats, är dock att om vi ensamma stannar kvar utanför, blir vi från rysk synpunkt ett möjligt ”Ukraina”, om man bara ser till att vara först på plats. Till detta kommer att vi får en högst motbjudande och isolerad position i Norden.
Bo Pellnäs
