GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Så utnyttjas Belarus av Putin

Upproret mot diktatorn Lukasjenko kvävdes, med hjälp av Ryssland och Putin. Nu förväntas Lukasjenko betala tillbaka – genom militärt stöd åt Ryssland i invasionskriget av grannstaten Ukraina.
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 7 november 2022
Bo Pellnäs
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Ystads Allehanda politiska etikett är liberal.
Lukasjenko, numera fast i Kremls trådar.
Lukasjenko, numera fast i Kremls trådar.

När balterna blev fria 1991 ändrades Belarus situation radikalt. I väster fick man en gräns till EU och Nato-stater. Den förre KGB-agenten Putin fann, väl vid makten, att Belarus måste vara en politisk vasallstat om Ryssland åter skulle bli en global stormakt.

Ryska militära enheter har länge funnits i Belarus. Det underlättade anfallet mot Ukraina med målet att erövra Kiev. Sedan det misslyckades har ryssarna använt terrängen norr om Ukraina till att skjuta missiler. Nu sägs att integration sker mellan belarusiska och ryska arméförband. De senare har runt tiotusen man, vilket motsvarar Belarus hela armé. Landets inrikespolitiska säkerhetsstyrkor är dock minst hundratusen, men kan inte användas militärt. De är inte utbildade för detta, men framför allt riskerar Lukasjenko ett nytt uppror om landet går in i kriget och ställer stora delar av säkerhetsstyrkorna under armén.

Kanske är den ”integrerade armén” främst en rekryterings- och utbildningsresurs som ska ge Putin möjlighet att till senvåren öppna en ny front i norra Ukraina. Men då har han ont om tid. Belarusiska ”frivilliga” är säkert svårrekryterade. En ytterligare rysk mobilisering av soldater krävs, vilket politiskt är obehagligt för Putin men nödvändigt. En ny front i norr kräver även att ryssarna stabiliserar läget i östra och södra Ukraina. Vi vet att leran snart försvårar att omgruppera artilleri och tyngre fordon, vilket ger de ryska försvararna en fördel.

Men viktigare är vem som bäst förbereder sig inför en våroffensiv. Utbildningen av ukrainska soldater och tillförseln av effektiva vapen måste överträffa ryssarnas insatser om hotet i norr ska försvinna. Inte minst måste det ukrainska luftförsvaret växa i styrka och effektivitet. Man har inte något nationellt täckande luftförsvarssystem utan det som tillförs får ett lokalt ansvar med effekt inom sin radartäckning, vilket ger korta förvarningstider. Att bekämpa drönare är ett helt annat problem. Det är möjligt att svenska Robot 70, trots att det är ålderstiget, här skulle kunna vara till nytta.

Det amerikanska artillerisystemet Himars långa räckvidd ger Ukraina en stor fördel som växer ännu mer i ”vinterkrigföringen”, eftersom det ökar möjligheterna att söka sig till terräng som bär de tunga fordonen, medan ryskt artilleri blir mer sårbart ju svårare det får att växla ställning.

Men en sak är historiskt välbelagd, både i Tyskland 1944 och under bombningarna av Nordvietnam. De uppoffringar och lidande som ryssarna nu med sina missiler utsätter ukrainarna för, alla inklusive barnen, kommer inte att knäcka motståndsviljan. Inte hos civilbefolkningen och än mindre hos soldaterna i strid. Sannolikt blir ukrainska soldaters överlägsna stridsmoral lika avgörande som tillförseln av vapen. Det ursäktar alls inte att senfärdighet med vapenhjälp tvingar tusentals av dem att offra sina liv.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk expert

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.