Corona lär oss att stå starkare

Ledare ,
Styrkeberedskap.
Foto: Vilhelm Stokstad / TT
Styrkeberedskap.

Det brukar heta att kriser tar fram det bästa och sämsta ur människor. Bortom det akuta har vi förhoppningsvis lärt oss mycket om vad som är värt något och hur det ska skyddas bäst.

Coronavirusets fulla följdverkningar kommer vi att lära oss mer om under de kommande veckorna, månaderna, åren. Någonstans därborta blir det lättare att reda ut vad som egentligen hände, hur det bäst kan förebyggas och motarbetas. Epidemiologer kommer att uppgradera sin kunskap om hur snabbt virus sprider sig i en integrerad värld och vad som verkligen är ”rätt åtgärd i rätt tid”. Ekonomer kommer att kunna bedöma vilka stimulans- och räddningspaket som medverkade till att mildra effekterna av krisen, vilka som varit verkningslösa eller till och med skadliga. Medicinska etiker får mer underlag för hur man ska prioritera mellan människor när vården är överbelastad och vissa patienter måste lämnas att dö. Kommunikatörer kan få ny kunskap om hur man ska nå ut med budskap om restriktioner som främst inte handlar om att skydda sig själv utan om att skydda andra. Vården och vårdpersonal kommer att förstå än mer om sin egen betydelse och känslan av att inte räcka till för att hjälpa alla.

Politiker kommer att lära sig mer om vilka experter man ska lyssna på och hur mycket, och i vilket läge.

Debatten om vår beredskap, vilken nivå vi ska vara beredda att betala för i allt från sjukvård via matförsörjning till försvarsmakten, kommer att intensifieras. Kanske inser vi också en gång för alla att det inte enbart är den kris vi har bakom oss man ska vara förberedd på. Det måste finnas strategier för att möta finanskris, fastighetsbubbla, flyktingströmmar, virussmitta, vinterstormar, informationskrig, militära angrepp och flera av dem samtidigt. Vilket pris – ekonomiskt, för personlig integritet och rörelsefrihet med mera – är rimligt att betala för att minska risken för att det inträffar och för att mildra effekterna om de skulle inträffa?

Sverige har trots ett högt skattetryck de gångna decennierna valt bort att upprätthålla centrala delar av statens funktioner. Det finns en vänsternidbild av att ekonomisk höger vill avskaffa alla statens funktioner. Det är snarare anarki vilket få (inga) liberaler eller konservativa förespråkar. Huvuddebatten handlar snarare om att staten, det offentliga, ska ägna sig åt rätt saker. Att upprätthålla grundfunktioner för god beredskap hör definitivt dit. Men självklart måste alla vara medvetna om att välfungerande samhällsberedskap kostar, och de närmaste decennierna kommer notan att stiga.

Med Coronaviruset kommer förhoppningsvis också en ökad insikt om att allt inte är staten. Att den största och viktigaste solidariteten finns människor emellan. Det är inte så att alla funktioner kan tillhandahållas av det offentliga.Det är inte så att var och en klarar sig själv, åtminstone inte alltid. Alla har ett ansvar även för omgivningen, i det lilla och i det stora, från att hjälpa gamla grannar att handla till att möta den lede fi vid fronten.

Under märkliga tider som dessa kommer många av oss också till insikt om att värdera det som finns och fungerar, att det faktiskt inte är självklart att butikshyllorna är fulla, att vården står redo att ta emot när hjärtinfarkten slår till, att föräldraförsäkringen betalas ut eller att ta en resa till solen som en paus från stressen. Att vardagen i själva verket är det värdefullaste vi har.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ystads Allehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.