Dags för skilsmässa mellan S och LO
Är en förändring inom LO på gång? I Expressen (den 5 oktober) berättar ordföranden för Byggnads, Johan Lindholm, att han kommer att ta kontakt med Sverigedemokraterna: “Jag kommer åka till riksdagen och driva mina medlemmars intressen”. Enligt samma artikel pågår nu även diskussioner i flera LO-förbund om hur man efter valet ska förhålla sig till SD.
Inför valet drev Socialdemokraterna och LO en intensiv kampanj mot Sverigedemokraterna. Partiet utmålades som ett hot mot demokratin och Sveriges säkerhet. Under många år har personer som haft fackliga uppdrag i LO samtidigt som de har varit medlemmar i Sverigedemokraterna blivit av med sina uppdrag. Emellanåt har personer till och med blivit uteslutna ur facket. Exempelvis blev den nya ordföranden i arbetsmarknadsutskottet Magnus Persson under 2010 entledigad från sitt förtroendeuppdrag som skyddsombud inom Byggnads (som han valdes till av sina kollegor) eftersom han samtidigt var medlem i Sverigedemokraterna.
Men nu konstaterar Lindholm “att skrämmas med andra partier landade inte väl hos mina medlemmar i alla fall. De vill se visioner och konkreta reformer i frågor man tycker är viktiga.”
Förhoppningsvis är detta början på en omvändning inom LO-facken. För vad för glädje har facken av att förhandla med S? De sitter ju inte vid makten. Ja, kan det till och med vara början på en skilsmässa mellan LO och S?
”en majoritet av alla LO-medlemmar röstar inte på Socialdemokraterna.”Emma Jaenson
Men LO är en enorm maktapparat. Socialdemokraterna är fortfarande största parti bland LO-väljare med 41,2 procent. Men bland arbetare, det vill säga både de som är medlemmar i LO och de som inte är medlemmar, är konkurrensen jämn med S på 30,7 procent och SD 28,8 procent (Byggnadsarbetaren den 12 september).
Det viktigaste i sammanhanget är dock att en majoritet av alla LO-medlemmar inte röstar på Socialdemokraterna. En majoritet av LO-medlemmarna anser alltså inte att Socialdemokraterna bedriver den bästa politiken för dem. Trots detta har LO genom åren använt mångmiljonbelopp av sina medlemmars pengar till Socialdemokraternas valkampanj. I en rapport från Timbro (16 augusti) uppskattades att stödet direkt från LO-medlemmarna till S uppgår till cirka 90 miljoner kronor. Det är fullständigt orimligt.
Socialdemokraternas äger kort och gott inte längre makten över svenska arbetare. Ändå försöker de desperat fortfarande klänga sig fast vid den. Lindberg konstaterar att “Det finns ingen annan väg än att ligga närmare våra medlemmar ute på arbetsplatserna. Det går inte att peka på människor och säga till dem vad som är viktigt för dem. Man måste lyssna och man måste sätta sakpolitiken i centrum igen.”
Att bygga politik på hat och isolering är uppenbarligen inte heller något bra koncept. Sakfrågorna är vägen framåt. Däremot är det viktigt att inget enskilt parti bör styra fackförbundet: varken socialdemokrater, sverigedemokrater eller något annat. Rimligtvis bör medlemmarna själva bestämma över sina fack.
Det vore bäst för arbetarna om LO och S gick skilda vägar. Men än verkar partiet viktigare än medlemmarna.
