De rödgröna har gått upp i rök
Medan Stefan Löfven förknippades med överslätande ordval som ”inte acceptabelt” så kopplas Magdalena Andersson ihop med hårdare tongångar som ”vända varenda sten”, ”grov kriminalitet” och ”islamistiska kanaler”. Och så Nato-vändningen. Med det akuta uppvaknandet kring vad Putins Ryssland är för något har det blivit tydligt för Magdalena Andersson att frontlinjen mellan frihet och barbari står i Ukraina. Var den står i morgon vet ingen.
Nato är en given samarbetsorganisation för att möta det aggressiva ryska militära hotet mot demokratin. Den på riktigt besvärande frågan i dag är snarare varför inte Nato och dess medlemsstater i ännu högre grad bidrar till att Ukraina vinner mot putinismen och dess mord på den ukrainska befolkningen.
Magdalena Andersson kan dock inte brutalt köra över den socialdemokrati som även har tentakler ut i en fredsrörelse där ett bärande tema är att Nato är en risk genom sin militära förmåga. De mest harmlösa delarna av denna fredsrörelse handlar om en uppriktig tro på förhandlingar och nedrustning. De farligaste delarna går däremot direkt fiendens ärenden. Sveriges fredsråd, med tidigare vänsterpartisten Agneta Norberg som ordförande är ett exempel. Den 3 maj skrev hon på facebook (inläggsförfattarens stavfel): ”För första gången sedan, 1973, deltar jag inte i Vs 1:a majtåg. Jag har lämnat Vänsterpartiet för deras hållning i Ukraina -frågan som i praktiken utgör stöd till de nazistiska härjnigarna i Ukraina. Jag hoppas att de ryska styrkorna stannar kvar och gör jobbet så att landet blir denazitierat och neutralt.”
Det är samma Norberg som genom åren bjudits in till arrangemang med Vänsterpartiet, ABF, SSU, Kvinnor för fred med flera som medarrangörer. Svensk vänsters mörkaste sidor är inte vackra. Den tidigare vänsterpartistiska riksdagsledamoten Torbjörn Björlund, numera förtroendevald för Vänsterpartiet i Uppsala, tyckte inlägget var värt att gilla. Han bad senare om ursäkt för att ha tryckt fel.
Det betyder inte att Vänsterpartiets, Miljöpartiets och Socialdemokraternas Nato-motstånd bygger på sådana extrema uppfattningar, men det berättar något om hur brett rötterna breder ut sig och ur vilka märkliga miljöer de hämtar näring. Miljöpartiet är grundat med ett budskap där försvarsnedrustning och svensk alliansfrihet lyftes mycket högt. Vänsterpartiet har Nato som en symbol för den amerikanska imperialismen. Nato är en organisation som enligt partiprogrammet bör upplösas. På partiets hemsida heter fortfarande att värdlandsavtalet med Nato ska rivas upp. Motståndet understryks av att Vänsterpartiet i dag kallar regeringens säkerhetspolitiska möten för ”en skenprocess” (Sveriges Radio 5 maj).
När Magdalena Andersson nu ska lägga om Nato-kursen är det detta hon har att jobba emot även i den egna rörelsen, vars olika förbund och organisationer emellanåt har svårt att hålla rågången mot tokstollar och extremister. Och så ska hon hitta vägar att forma stöd för en ny regering hösten 2022, en som kan få genom budgetar och driva säkerhets-, utrikes-, integrations- och kriminalpolitik i den egna nya utstakade riktningen.
Stefan Löfvens regering tillkom på ett rödgrönt regeringsunderlag, där även Centerpartiet och Liberalernas dåvarande partiledning räknade in både Miljöpartiet och Vänsterpartiet i de mandat som ansågs ha besegrat den dåvarande Alliansen. Det var underlig matematik redan då. I dag, med Magdalena Anderssons enpartiregering som har lagt om politiken så kraftigt och som dessutom regerar på en högerbudget – är det rödgröna regeringsunderlaget söndersmulat.
Magdalena Andersson kan säkert vinna valet. Men det rödgröna regeringsunderlaget är värderingsmässigt söndersmulat.
