Annons

Demokratin – det är vi alla

Vem är viktigast för ett väl fungerande demokratiskt samhälle? Vårdpersonalen? Expertmyndigheterna? Medierna? Du?
Ledare • Publicerad 27 mars 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Normaltillstånd.
Normaltillstånd.Foto: Ruud, Vidar

Om det är något som präglar den här krisen är det den höga nivån av osäkerhet. Den gäller på många områden och olika nivåer. Ska smittspridningen bromsas och jämnas ut eller stoppas? Hur genomför man respektive slutmål bäst? Klarar vården en första topp, klarar den en andra? Hur kommer ekonomin att påverkas på kort och lång sikt? Vilka branscher drabbas mest nu och i framtiden? Vilka företag har bäst förutsättningar att snabbt återhämta sig? Hur ska statsstöd utformas utan att pengarna i allt för hög grad hamnar i fel fickor? Hur mycket och på vilket sätt kommer skattebetalarna att få stå för? Riskerar inflationen att dra iväg eller blir det motsatsen? Ska jag stänga butiken och säga upp personalen eller kan jag hålla ut genom denna nedgång och hoppas att det vänder i juni?

Listan kan göras lång. Men den gemensamma faktorn är osäkerheten. Det finns ingen enskild expert, ingen myndighet, ingen politiker som kan vägleda säkert genom dimman. Hela tiden handlar det om mer eller mindre kvalificerade prognoser. Att någon har haft rätt förr betyder inte att vederbörande har rätt nu, åtminstone inte i allt och alltid. Regeringen borde därför se till att bjuda in oppositionspartierna till bred samverkan, inte minst för att göra upp om spelreglerna för de stora ekonomiska åtagandena som krävs nu. Inget är trots allt gratis och skattepengar är alltid skattepengar. Att göra breda överenskommelser i ett senare läge om den ekonomiska krisen bli riktigt djup blir svårare, då kommer de politiska lägren att hårt attackera varandra för tidigare felbeslut.

Annons

Vad vi med säkerhet kan lära oss om denna samhällskris är hur viktiga olika funktioner är. Att det finns stora brister i beredskapen i detta lilla land som en gång tvärtom låg i världseliten när det kommer till förberedelser för krig och kriser, har fler och fler förstått. Vi är många som bör erkänna att nedmonteringen gick för snabbt och ouppmärksamt förbi. Medierna och inte minst ledarsidorna var – med några undantag – helt ointresserade av säkerhetsaspekterna under lång tid. Allt såg ju så just ut i den nya optimistiska eran!

Vad vi också upptäcker är att det inte är självklart att peka ut vad som är nyckelfunktioner. Här hade förre statsepidemiologen Johan Giesecke en poäng när han i Aktuelltstudion tidigare i veckan frågade programledarna om vem som är samhällsviktig: ”Är ni det?”

Svaret är långt ifrån givet. Att vårdpersonal är nyckelpersoner i detta skede är uppenbart. Men för att samhället ska fungera som helhet behövs så mycket mer. Alla kan inte jobba på sjukhus, även om många i dag känner att sjuksköterska eller läkare är vad man borde ha utbildat sig till för att göra nytta.

Vi i mediebranschen brukar vara väldigt duktiga på att framhålla vår centrala roll i demokratin. Men för att upprätthålla ett samhälle av modernt snitt behövs alla kuggar: chaufförerna, mekanikerna, kockarna, bönderna, lagerpersonalen, poliserna, lokalvårdarna, ensamföretagarna, lärarna, entreprenörerna, butiksägarna, risktagarna – det går inte att rycka bort någon.

Om osäkerheten kan lära oss något viktigt så är det att uppskatta alla som varje dag gör sitt, som upprätthåller det som högtidligt kallas samhälle och demokrati. Om vi genom krisen blir ett par, tre smulor bättre på att förstå detta blir vi säkert lite generösare och vänligare mot varandra. Det kommer att hjälpa mot flera former av depressioner, även den ekonomiska.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons