Annons

Demokratin efter Trump

En ny president svärs in. En farlig och misslyckad president går ut. Fallerade demokratin – eller lyckades den?
Ledare • Publicerad 20 januari 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Hej då!
Hej då!Foto: Manuel Balce Ceneta

Donald Trumps avslutning som president, med stormningen av Kapitolium som tydligaste markör, har lett till en debatt om demokratin och hotet mot den. Den har handlat om mediernas roll och ansvar. Är medierna tillräckligt tydliga med att markera när politiker – och då i synnerhet Donald Trump och hans gelikar – ljuger? Kopplingar har dragits till Sverige där varningar har utfärdats för om oppositionen tar över makten. Den har handlat om yttrandefriheten och dess begränsningar, inte minst de amerikanska techbolagens roll och ansvar, symboliserat av att Donald Trump stängdes av från sin favoritkanal för budskap: Twitter.

Men vad handlar reaktionerna om? Varför kommer de nu? Riskerar de i själva verket att skada det som ska skyddas?

Annons

Åsa Linderborg skriver skarpsynt i Aftonbladet 19/1: ”När man hör pratet om de många miljoner som lagt sin röst på Trump låter det som när 1800-talets samhällselit lade fram sina argument mot den allmänna rösträtten. Skillnaden nu, är att det är de som kallar sig för demokrater som känner sig mest obekväma med yttrandefriheten och den allmänna rösträtten.”

Försvarar man demokratin litar man i slutänden på folket där ute. Och det finns en viktig notering att göra. Amerikanerna röstade faktiskt bort Donald Trump. Han fick fler röster än 2016, 74 miljoner, men så röstade också fler amerikaner än någonsin. Över 66 procent av de röstberättigade röstade, ett rekord i modern tid. Joe Biden fick runt 81 miljoner röster. När Barack Obama vann sitt första val 2008 fick han drygt 69 miljoner röster. Obama fick då aktivt stöd av 32 procent av de röstberättigade amerikanerna. Joe Biden fick aktiva röster av runt 34 procent. (statista.com) , (washingtonpost.com)

Demokratin tycks på det sättet ha fungerat som tänkt. Rekordmånga röstade. En narcissistisk och farlig president åkte ut.

I efterföljande val till senaten i delstaten Georgia vann de demokratiska kandidaterna, Trumps stöd var en nackdel för de republikanska kandidaterna särskilt efter att Trump ägnat sin främsta kraft åt att ifrågasätta Georgias röstsystem (Politico.com). Demokratin tycks ha reagerat på den sittande presidentens ovilja att erkänna sig besegrad.

Efter stormningen av Kapitolium den 6 januari visar också opinionsundersökningar att stödet för Trump gått rejält neråt. I Gallups fråga om man ställer sig bakom Trumps sätt att sköta presidentskapet nåddes bottennoteringen 34 procent för perioden 4-15 januari. Motsatta inställning, att Trump inte sköter sitt ämbete, nådde toppnoteringen 62 procent. Pew research center noterar att 76 procent är negativa till Trumps agerande efter valet i mätningen mellan 8 och 12 januari. 68 procent vill inte att han ska någon stor politisk roll i USA kommande år. Även här tycks alltså demokratin försvara sig. Man kan notera att även en majoritet av republikanska sympatisörer såg Trump som delansvarig för attacken mot Kapitolium. Skillnaderna mellan republikanska och demokratiska sympatisörer är mycket stora i undersökningar om förtroende för Trump och hans politik. Men Trump tappar även hos republikaner när han visar sina mest extrema sidor.

Donald Trump lämnar alltså Vita huset som en misslyckad president även när det kommer till att upprätthålla stödet för sig själv. Förvisso säger det inget om hans stöd i kärntrupperna och hos de mest radikala – som han ju dock ställd inför hotet om en andra riksrätt tvingades ta avstånd i från. Trump sa: "Våldsamma upplopp är emot allt jag tror på, allt min rörelse står för”. (ABC News)

Donald Trump har också visat att en politiskt farlig varelse är som allra hotfullast när stödet under honom är på väg att urholkas, då blir man desperat. Det finns uppenbara historiska paralleller till det. I Trumps fall tycks dock uppviglingen av de egna ha lett till ett rejält bakslag, makten lyckades han inte behålla och opinionsstödet rasade. Få saker talar för att en ännu blodigare och långvarigare ockupation av Kapitolium hade lett till att den amerikanska demokratin föll. Tvärtom tyder det mesta på att demokratin hade reagerat ännu kraftfullare, att medborgarna i ännu högre grad tagit avstånd från Trump.

Att komma tillbaka med en politisk rörelse och ett eventuellt nytt parti lär innebära en svår uppförsbacke utifrån en sådan position. Skulle republikanerna lett av senatens majoritetsledare Mitch McConnell, ta ut definitiv skilsmässa och Donald Trump fällas i riksrätten, får Donald Trump personligen inte ställa upp som presidentkandidat igen. Det kan förstås andra nära honom ändå göra, men just nu ser det dock ut som att Trump är besegrad och att han till slut slog det avgörande slaget mot eget huvud. Då fick han också en majoriteten av väljarna emot sig.

Demokratin tycks alltså ha fungerat, inte fallerat. Institutionerna höll trots allt ihop och medborgarna gav sin dom: presidenten åkte ut. Det är kanske framför allt det vi i Sverige ska ta ta med oss från Trump-eran i USA.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons