Ekonomin kommer inte att gå under
Riskbedömning i ett pågående skede där många faktorer är okända är extremt svårt. När Coronaviruset spred sig i Kina var den svenska Folkhälsomyndigheten, liksom dess motsvarigheter i övriga världen, återhållsam om spridningsrisken. Så sent som 27 januari sågs sannolikheten för Coronavirusets utbredning i Sverige och Europa som mycket liten. (TT) Det visade sig vara en allvarlig felbedömning, en bedömning som verkar ha varit gemensam för de flesta länders experter, myndigheter och politiker.
Viruset utvecklades till en pandemi och mycket hårda restriktioner har vidtagits världen över. Här är experterna oense om vilka metoder som är rätt. Men mycket talar för att information och åtgärder i Sverige – i hög utsträckning på företags och andra organisationers egna initiativ – har hållit tillbaka smittspridningen. Situationen är dock svår och ser ut att bli värre, främst är det Stockholm som är i behov av akuta vårdplatser, skyddsutrustning och vårdpersonal. (Här bör kommunerna i sydost, vara vaksamma och förberedda inför kommande veckor, inte minst påsken. Definitivt bör stopp för besök på äldreboenden införas där det inte är gjort, att inte göra det är direkt farligt. Region Skånes ordförande Carl Johan Sonesson vädjar dessutom till kommunerna om det. )
Detta ställer det offentliga Sverige på prov. Men företagen är inte isolerade från ansvarstagande. Tvärtom. Först och främst är privata företag en väsentlig leverantör av offentliga tjänster och måste fungera i kristider. Kraven inom äldreomsorg och vård blir inte mindre för att ett privat företag står för tjänsterna.
Men ett dynamiskt näringsliv kan också hjälpa till att underlätta i flera delar. Att tillverka ventilatorer, respiratorer, som hjälper människor att andas är inte den mest avancerade produktionen. I USA har Teslas grundare Elon Musk förklarat sig redo att göra det. I Sverige finns också industrier med sådan kapacitet.
När personal sägs upp från en sektor kan det hända att de kan användas på andra ställen. Flygbolagspersonal kan ha vårdkunskaper som med snabb uppgradering kan komma till sin rätt i sjukvården. Livsmedelskedjorna kan i dag ha behov av personal som övrig detaljhandel och restauranger inte kan sysselsätta just nu. I de lokala samhällena kan de mindre företagen stötta varandra genom den formen av utbyte. Kommuner kan tillåtas att under en övergångsperiod upphandla mer lokalt och direkt. Det finns åtgärder på olika nivåer som kan tänkas ha bättre faktisk effekt än att riksbanken lånar pengar till bankerna eller regeringens löften om skattekrediter.
Corona är inte en nationell kris, därav namnet pandemi. Svenska åtgärder kan inte lösa virusspridningen globalt. Det gäller också för ekonomin, där fabriker stänger, människor sägs upp eller permitteras och både små och stora företag utsätts för enorm press.
Det finns absolut anledning att vara bekymrad, effekterna är redan stora inom många sektorer och fler kommer att drabbas. Att hela länder sätts i en form av undantagstillstånd orsakar ekonomisk skada och den blir större ju längre det pågår. Det är avvägningar varje hög politiker (förhoppningsvis) är medveten om, att försöka vinna kortsiktig opinion genom drastiska åtgärder som skapar massaarbetslöshet längre fram lär vara en vådlig plan.
Men undergången står inte heller för dörren. Man kan lätt förledas att tro att ekonomi i grunden handlar om konsumtion. Efterfrågan tar man inte död på så lätt, den kommer alltid att finnas så länge det finns människor. Riktig kris uppkommer i en annan ände, om produktionen hotas. Enklast är att se en gård framför sig. Det är om jorden spolas bort, odlingen drabbas av svampsjukdom, skörden brinner upp som människorna drabbas av svält. Den svälten kan inte botas genom att människorna får varsin matcheck.
I Coronakrisens spår stänger fabriker tillfälligt. Men fabrikerna och maskinerna står kvar. Det är inte så att de har brunnit upp eller bombats sönder. Vägar, räls, lastbilar, flyg, finns kvar. Mat finns, energisystemen fungerar och ja – just i Sverige produceras toalettpapper som aldrig förr. Grunden för produktionen och välståndet är inte utraderat.
Och vad händer sedan då?
Att alla internationella kedjor i distribution ska brytas upp, att handel och produktion kommer att se radikalt annorlunda ut i framtiden är knappast troligt. Däremot kommer nya hänsyn att tas till vikten av att ha produktion på flera platser, att ha flera alternativ om en distributionskedja brister. Sådana anpassningar pågår redan och en kris som denna gör det än mer aktuellt.
Coronaepidemin kommer också lära oss om vikten av beredskap, alla tankar från förr om allmän utbildning och förberedelser för samhällskriser (som värnplikten) var inte värdelösa. Tvärtom. Allt det kan göras i bättre form. Det är också bra för sammanhållningen i samhället, något som Sverige behöver.
Om det var svårt för de främsta experterna på virusspridning och epidemier att 27 januari förutsäga vad som skulle ske med Corona så är det inte enklare att nu förutspå hur världen kommer att se ut om två månader, ett år eller tio år. Men vi gör bäst i att planera för att solen går upp även i morgon, mänskligheten är bra på att resa sig. Även detta kommer vi att klara.
