En kluven rörelse
Möjligen svajar Löfven något i kärnkraftsfrågan. Där anser han fortfarande att en utfasning går hand i hand med en utbyggnad. Intellektuellt stödjer han sig på ett kongressbeslut med just den innebörden: kärnkraften ska avvecklas, men endast om det inte riskerar den svenska industrins konkurrenskraft; linje 2 från folkomröstningen 1980 i modern tappning. Pragmatismen som gör att alla kan känna sig hemma, en linje som Socialdemokraterna i så många år har bemästrat inom flera områden. Tydligast har det märkts när man har styrt åt höger och argumenterat åt vänster. S har varit mästare på att under röda fanor gå i opposition mot sig själv.
Just den delen slipper Löfven. Det är lättare och ärligare att vara oppositionell när man inte innehar makten. Samtidigt lever han med en kluven arbetarrörelse, en tradition på flera ben som inte sällan går i otakt.
I lördags personifierade Löfven otakten. Han är anpasslig på gränsen till självutplånande.
Den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar upp till 26 år hyllade Löfven som fackbas, som partiledare tycker han att den ska avskaffas.
Tidigare såg Löfven inga problem med uranbrytning i Sverige. Det gör han nu.
Flera gånger formulerade sig Löfven på ett sätt som gjorde klart att han ser facket som ett särintresse medan partiet är ett allmänintresse, vilket intervjuaren Tomas Ramberg påpekade: ”verkligheten ändrar sig väl inte för att du byter jobb?”
”En facklig organisation ska vara fri och obunden”, sa Löfven. ”När jag var fackordförande skulle jag driva det intresset, nu är jag partiordförande.”
Löfven har rätt. Han har lika rätt som statsminister Fredrik Reinfeldt (M) hade när han påtalade att Svenskt Näringsliv är ett särintresse. Intresseorganisationer ska slåss för sina medlemmars bästa. Det är inget konstigt med det. Både näringsliv och fack är bärande delar i samhället. Dialogen är det viktiga, möjligheten för de olika intressena att göra sig hörda kombinerat med en vilja från makthavarna att lyssna.
En avgörande skillnad finns dock. Svenskt Näringsliv är fristående, IF Metall och LO- förbunden går hand i hand med Socialdemokraterna.
Det vore ärligare – och enklare för Metallbasen som blev Partiordförande – om S och LO gick skilda vägar.
