En knäck för hela väst
Den 31 augusti 2021 blev slutdatumet för USA:s och dess allierades reträtt för talibanerna i Afghanistan. En del skulle kalla det kapitulation. Efter sig lämnade amerikanerna en stor mängd vapen, fordon, helikoptrar och flygplan. Bland annat fick den afghanska armén långt in på de sista åren stora mängder militär utrustning, allt är nu i händerna på talibanerna (BBC). Bilderna på de styrkor som kontrollerar flygplatsen i Kabul ger därför en helt annan bild av talibanerna än den vi vant oss vid från andra håll.
Det betyder inte att talibanerna förfogar över alltigenom välutrustade och organiserade soldater, men det visar onekligen en propagandabild av den egna makten och hur västmakterna har förnedrats.
För den stora allmänheten i USA och Europa uppfattas tillbakadragandet och dess konsekvenser som en uppenbar svaghet, alldeles oavsett vad man tycker om hanterandet av Mellanöstern i stort. Om optimisterna talade om att exportera demokrati, och det inte visade sig gå på 20 år, när sedan både viljan och pengarna tröt – är det då självklart att vi klarar av att försvara våra egna demokratier?
Sverige ställde upp i Afghanistan som lojal USA-bundsförvant. PM Nilsson har i Dagens industri förtjänstfullt beskrivit hur Sverige och svenska soldater deltog i ett krig som medborgarna hemma fick veta litet om via offentliga kanaler. Fler fick information om verkligheten från vänner bland Afghanistan-veteranerna. Oräkneliga miljarder kronor pumpades in i bistånd och militär närvaro och flera svenska soldater betalade med sina liv – allt för en korrumperad stat som skulle kollapsa så lätt när västländerna försvann.
Det finns många sätt att beskriva talibanernas övertagande och vad det betyder för befolkningen i de olika delarna av landet. Hur maktkamperna inom talibanrörelsen och hur styre och motstånd utvecklas i de olika provinserna är något som de kunnigaste experter har svårt att förutse. Men klart är att talibanerna kommer att försöka berika sig så gott de kan, och att de i det kommer att spela ut stormakter mot varandra. Bistånd från Sverige och andra västländer kommer att vara en attraktiv källa, och man får vara beredd på att det ligger i talibanernas intresse att visa att biståndspengar kommer fram, allt för att upprätthålla flödet. Så har det sett ut i alla tider hos auktoritära och korrupta regimer. Talibanerna ska betraktas som en maffia i storformat.
På den storpolitiska arenan har USA och hela väst visat svaghet som talar inte enbart till talibaner och extrema islamist- och terroriströrelser. Det talar också till Ryssland och Kina: USA är inte så starkt och retirerar hemåt. Väst är inte så starkt. Naturtillgångar är en sak. Människor på flykt en annan. Putin vet exempelvis mycket väl vad migranter betyder i väst och hur det underblåser konflikter. Det är ingen tillfällighet att migranter slussas via Vitryssland mot den litauiska gränsen.
Många syndabockar genom decennierna ligger bakom misslyckandet i Afghanistan. Mannen som skrev avtal med talibanerna, Donald Trump, menar dock att ansvaret ligger före (Bush) och efter honom (Biden). I en intervju med Fox News deklarerade Trump att Bidens tillbakadragande var ”det dummaste draget i USA:s historia”.
Det har varit många dumma drag genom åren, och tyvärr hotar det nu att välta spelplanen som vi känner den helt över ända. Afghanistan är mer än ett förlorat krig. För väst är det en förlorad epok. Vi kan inte vara säkra på vad som väntar, där eller här.
