Anders Gustafsson: En uppvisning i svensk naivitet, igen

Tonläget och vapenskramlet från Kina var högt i samband med att Taiwan tog emot talmannen för det amerikanska representanthuset.

Skulle Kina invadera Taiwan, likt Ryssland några månader tidigare anfallit Ukraina?

Dagen efter besöket påbörjade Kina en omfattande militärövning runt Taiwan.

Vid åttatiden, svensk tid, avfyrades två robotar i närheten av Matsuöarna, en ögrupp som tillhör Taiwan, men som ligger strax utanför den kinesiska kusten.

Samma dag kom rapporter om att kinesiska flygplan och fartyg passerat Taiwansundets medianlinje och på så sätt kränkt taiwanesiskt luftrum och vatten.

Gudskelov blev det inget kinesiskt invasionsföretag den gången. Men händelseutvecklingen blev en påminnelse om att Ryssland inte är ensamt bland länder som vill omkullkasta den nuvarande världsordningen och som när expansiva imperiedrömmar. Det gör även den kommunistiska regimen i Beijing.

Och Kinas imperiedrömmar sträcker sig mycket längre än över Taiwansundet.

Kinas långsiktiga mål är att bli en ledande global militärmakt till 2049 och spenderar näst mest pengar i världen på sin militär, efter USA. Peking tar kontroll över farleder till lands och till sjöss och ökar sitt inflytande i land efter land.

I detta geopolitiska spel kan inte Sverige gömma sig.

Säkerhetspolisen konstaterade i sin årsbok för 2021 att ”Sverige ligger geografiskt långt från Kina, men tydligt inom den kinesiska intressesfären vad gäller Kinas långsiktiga militära, ekonomiska och politiska mål.”

Som en ledande kunskapsnation hamnar Sverige i det kinesiska blickfånget. Sedan flera år tillbaka har det uppmärksammats att det förekommer att forskare från kinesiska försvarsuniversitet kommer till svenska lärosäten som gästforskare.

Dagens Nyheter kunde i dagarna avslöja att en av de kinesiska forskarna som varit i Sverige numera är medlem i en expertgrupp vid Centrala militärkommissionen – den absolut högsta militära organisationen som finns i regimen (DN den 18 februari). Och redan innan han blev gästforskare vid Lunds universitet bedrev han forskning på bland annat missiler åt den kinesiska regimen.

”Att kinesiska forskare arbetar för regimen eller militären ses inte som något konstigt från Kinas sida. Det konstiga är att vi i väst fortfarande blir förvånade”, säger Oscar Almén, vid Totalförsvarets forskningsinstitut, till DN.

Exemplet med gästforskaren vid Lunds universitet är inte unikt, visar DN:s granskning.

Bara de senaste fem åren har Kungliga tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola antagit närmare 30 forskarstudenter från Kina som har en bakgrund vid kinesiska universitet med nära kopplingar till landets försvarsmakt.

Oj, då. En uppvisning i svensk naivitet. Igen.

På Chalmers tar man dock uppgifterna med ro när DN kommer med kritiska frågor. Jörgen Sjöberg, rektorsråd och ansvarig för internationella frågor, säger till DN att man inte tänker införa några restriktioner. Han hänvisar till principer om öppenhet, skyller ifrån sig uppåt och säger att hans högskola saknar sakkunskap för att göra bedömningar av studenterna.

Det är, helt enkelt, någon annans problem att svenska skattemedel på sikt går till ökad operativ militär förmåga för Kina – en totalitär diktatur med ambitionen att invadera demokratin Taiwan och utmana den globala världsordningen.

Så kan vi inte ha det. Kinesiska militärforskare ska inte vara välkomna vid svenska lärosäten och svenska skattepengar ska inte sponsra Kinas militära forskning.