GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Ester Hertegård: Snarare hyggeslöst än hyggesfritt

Miljörörelsen driver opinion för en typ av skogsbruk som redan prövats och misslyckats förra århundradet. Konsekvenserna blir kännbara för klimatomställningen.
Ester HertegårdSkicka e-post
Krönika • Publicerad 22 juli 2021
Ester Hertegård
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Trakthyggesbruk.
Trakthyggesbruk.
Foto: Åsa A Cederbom

I stora delar av den internationella och nationella miljörörelsen har skogsbruk seglat upp rejält på agendan. Inte utan orsak. Både på europeisk och svensk legislativ nivå så är skogsbruket högaktuellt. Den stora skogsutredningen som blev klar i höstas förväntas snart kristalliseras i ny skogspolitik, och EU-kommissionens nya skogliga strategi ska säljas in hos medlemsländerna.

Skogen spelar en stor roll i klimatomställningen och debatten om hur den bäst ska brukas för att nå olika mål har aldrig varit hetare.

Något som ofta tas upp är trakthyggesbruket. Miljöpartiet, Naturskyddsföreningen och ungdomsförbundet Fältbiologerna, för att nämna några, driver hård opinion mot att avverka hela skogsskiften på en gång. Inte sällan byggs argumenten av känslor och arealerna sätts i perspektiv av storleken på fotbollsplaner.

Alternativet till kalhyggen menar många debattörer är ett ”hyggesfritt” skogsbruk som istället borde vara praxis. Något som uppenbarligen vunnit gehör på EU-nivå och följaktligen förtjänar att bemötas bättre i den svenska debatten.

En tidigare SLU-professor, Björn Hägglund, beskrev förtjänstfullt historien bakom hyggesfria metoder och dess förutsättningar i Norden i en debattartikel i Svenska dagbladet (20/7). Metoden med att hugga de grövsta träden och lämna resten att växa till sig, blädning, lanserades hårt under tidigt 1900-tal. Man menade då att det var billigare och effektivare att på det sättet låta skogen självföryngras hellre än att bemöda sig med plantsättning eller frö.

Problemet var att det inte fungerade i särskilt stor skala i praktiken. I näringsfattiga kalla skogar så bröts inte trädresterna från de huggna träden ned, utan låg istället kvar och förhindrade små plantor att komma upp. De svaga kvarlämnade träden var de som förökade sig och försämrade på så sätt virkeskvaliteten successivt.

Ofta framhävs hyggesfritt skogsbruk som bättre för den biologiska mångfalden, men i praktiken är det få sorters träd som passar till den typen av skogsbruk. Skogsstyrelsen rekommenderar att ha minst 70 procent gran i beståndet för ett framgångsrikt blädningsbruk. Något som samma hyggesfritt-debattörer brukar referera till som ”granåkrar, inte skog”. Enligt Riksskogstaxeringen, en omfattande nationell skogsinventering, är enbart cirka 1 av de 22,5 miljonerna hektar produktiv skogsmark i landet lämpad för blädning.

Sen var det också det där med klimatet. Inbindningen av koldioxid blir lägre totalt sett i ett blädningsbestånd i jämförelse med trakthyggesbruk. Avkastningen blir lägre vilket påverkar konkurrenskraften för trä som alternativ råvara till olika fossila material.

I hobby-bruket kan det vara intressant och roligt att testa alternativ skogsskötsel, men i ett större samhällsperspektiv är det klart bättre att fortsätta bruka skogen med effektivare metoder.

Det och mycket mer gör att referensen borde vara till hyggeslöst, snarare än hyggesfritt, skogsbruk.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Läs mer