Nils-Eric Sandberg: Finansministern ska inte råna bankerna
John Dillinger var en amerikansk bankrånare (1904–1934). Han blev en gång intervjuad och fick den logiska frågan ”Varför rånar du banker?” Han svarade, lika logiskt: ”Det är där pengarna finns.”
Sveriges finansminister tycks ha samma syn på bankerna. Magdalena Andersson (S) planerar att lägga en särskild skatt på bankerna med motiveringen att det finns stora vinster i dem. Hon resonerar på samma sätt som John Dillinger: Här har jag hittat pengar, alltså tar vi dom!
Affärstidningarna har skrivit flitigt om hur många miljarder storbankerna gör i vinst. Men vad har det med saken att göra? Finansministern borde under den tid hon studerade på Handelshögskolan också ha läst litteratur i företagsekonomi. Då hade hon lärt sig att vinsten i ett företag inte räknas i kronor utan i avkastningen på eget kapital. Det är det relevanta vinstmåttet. Vad resultatet blir i pengar är mindre intressant.
”Bankerna hanterar pengar; det är deras uppgift.”
Det senaste året jag har siffror från hade de fyra största bankerna en avkastning på eget kapital på 13,3 procent, enligt Bankföreningens statistik. Det är aningen lägre än vinsten hos de övriga storföretagen som låg på 13,8 procent.
Företagen betalar bolagsskatt på vinsten. Men det är en extremt liten andel av de totala skatteintäkter företagen levererar i form av de anställdas inkomstskatt, löneskatt (som för desinformationens skull kallas arbetsgivaravgifter), moms samt energiskatt.
Det vore intressant och upplysande om Handelshögskolan gjorde en analys av företagssektorns totala skattegenerering. När kommer den?
Bankerna hanterar pengar; det är deras uppgift. Det innebär inte att alla pengar som flyter mellan deras konton är vinster som regeringen kan plocka in.
Om regeringen tar ut en extra skatt på bankerna kan de teoretiskt övervältra dem på sina kunder, via höjda räntor och avgifter. Men nu är kapitalmarknaden internationell. Så en sådan övervältring leder främst till att bankernas kunder går utomlands, för att få billigare lån. De svenska bankerna får högre kostnader, och lägre intäkter. Regeringen ser detta som en förbättring av kreditmarknaden.
När det blir en kris i ekonomin startar en kedjereaktion av förluster med bankerna som slutstation. Bankerna måste ha ett ordentligt egenkapital som kan täcka förlusterna – det är deras uppgift i en marknadsekonomi.
Detta är ett enkelt resonemang. Men vem kan förklara det för finansministern?
Nils-Eric Sandberg är fristående krönikör på ledarsidan
