Annons

Petter C Larsson: För spioner är tid lika med framgång

En av de viktigaste framgångsfaktorerna inom verkligt och praktiskt underrättelse- och säkerhetsarbete är tid; för både angripare och försvarare.
Petter C Larsson
Gästkrönika • Publicerad 29 november 2022
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Ystads Allehanda politiska etikett är liberal.
Tid – en avgörande faktor för spionen.
Tid – en avgörande faktor för spionen.Foto: Torstein Bøe

Den som tror att spioner enbart sysslar med att lämna ut dokument och hårda fakta till sina hemliga uppdragsgivare från främmande makt, har dessvärre en del mer att lära om spionage och underrättelseverksamhet.

För en angripande främmande underrättelsetjänst är det viktigt att skaffa sig en nyanserad förståelse av vad som sker i ett annat lands underrättelse- och säkerhetstjänster, hur arbetet där utförs och av vem. Med vem samarbetar man med inom och utom riket och om vad? Vilken personal jobbar med vad och hur hänger organisationen ihop? Vilka resurser finns och vad gör dessa? Hur låga eller höga är kompetensnivåerna och hur kan den interna kulturen beskrivas? Detta är bara början på listan över frågor som angripare gärna vill ha svaren på.

Annons

Men en angripare behöver tid för att också förstå vilka ytterligare personer i den angripna organisationen som kan manipuleras, vändas och värvas som spioner. Att försöka förstå vad som, bortom organisationsskisser och namnlistor, är den levande tekniska, sociala och mänskliga verkligheten är värdefullt för den främmande makten. Spionen och dess uppdragsgivare försöker förstå hur de interna säkerhets- och skyddsmekanismerna fungerar, hur det inre beslutsfattandet sker samt hur den interna kulturen kan beskrivas. Varje önskvärd detalj kartläggs i möjligaste mån och man överväger kontinuerligt vad som kan exploateras vidare.

En viktig aspekt är att försöka skapa ytterligare förutsättningar för att föra in än fler infiltratörer eller värva ytterligare spioner i organisationen. Med spioner väl på plats kan en angripare inte bara skaffa sig eftertraktad information utan i värsta fall också utöva dolt inflytande och bedriva påverkan från insidan. Dessvärre kan en angripare därtill byta och sälja den inhämtade informationen till andra länders underrättelse- och säkerhetstjänster. Dessa har det gemensamt att de likt angriparen vill Sverige och svenska intressen illa.

Angriparen behöver tid för att utvärdera rapporter från sina spioner, tid för att justera och jobba sig längre och längre in i organisationen. Angriparen behöver också tiden för att genom sina spioner bli vän med målorganisationens partners och tid för att bättre förstå det organisationen förstår.

Senaste tiden har flera spionärenden uppdagats i Sverige. Ett mycket allvarligt spionärende särskilt värt att nämna är just nu på väg att prövas i en svensk rättssal. En misstänkt person har, enligt åklagaren, med hjälp av sin bror, varit aktiv som spion i svenska underrättelse- och säkerhetsmyndigheter i upp till tio år. Om uppgifterna i åtalet är korrekta är detta ett alldeles makalöst fall som är svårt att förklaras eller ursäktas bort. Tio år är mycket länge i spionvärlden.

Baserat på öppna uppgifter från svenska myndigheter kan man konstatera att ärendet är historiskt allvarligt och bör föranleda en och annan omorganisation samt personalbyte i de angripna organisationerna. Men lika viktigt är att en förändring behöver initieras vad gäller sättet att i praktiken arbeta med intern säkerhet. Det är hög tid att vi i Sverige tillsammans höjer kompetensen vad gäller intern säkerhet inom svenska myndigheter och kritisk samhällsinfrastruktur. Hotet från insiders har nog aldrig varit större.

Petter C Larsson är risk- och säkerhetsexpert, bosatt i Trelleborg

Annons
Annons
Annons
Annons