Petter Birgersson: Gängkrigen skonar inte något samhälle
Skjutmordet i villaområdet i Skurup är ett i raden av många i Sverige. När detta skrivs är två misstänkta förövare, båda under 15 år, misstänkta för inblandning i dådet. Mordet sticker ut från majoriteten i form av plats, mordoffer och misstänkta förövare.
Men det har blivit vanligare att gängvåld och hämnduppgörelser drabbar även närstående, liksom med mycket unga gärningsmän. Hösten förra året drog en sådan mordvåg igång i Stockholm/Uppsala-området, mordet på en mamma till en gängledare var ett av de mest uppmärksammade.
Senare i augusti väntas domen i de uppmärksammade morden och mordförsöken i Västberga och Tullinge. En 17-årig pojke har åtalats för tre mord, en 15-årig pojke för anstiftan till de tre morden, samt en 16-årig flicka och en 22-årig man för medhjälp till mord och försök till mord. I Västbergafallet, där en pappa mördades och en mamma sköts i ryggen samtidigt som hon höll sitt barn i famnen, var den tilltänkta måltavlan en annan än offren.
Gängkonflikterna och morden är inte på något vis koncentrerade till enbart Stockholmsområdet. Skåne är hårt drabbat. Tingsrätten i Helsingborg dömde tidigare i somras en 19-åring till livstids fängelse efter mord på en 25-åring i centrala Trelleborg i vad som beskrivs som en konflikt mellan två gäng. I Kristianstad har flera uppmärksammade dåd inträffat, i mars i år sköts en 21-årig man ihjäl i Gamlegården. I april 2023 dömdes en 17-åring till tre års sluten ungdomsvård för mordet på en 25-åring i en annan del av Kristianstad: ”Det var jag eller han. Man går inte in i någons område och börjar sälja. Han kollade snett på mig” förklarade gärningsmannen vid rättegången (Kristianstadsbladet 17/4 2023).
Och i Linköping mördades denna vecka en man som beskrivs som ledargestalt i ett knarknätverk. Tre män mellan 20 och 25 år är misstänkta för dådet. Östgöta-Correspondentens rutinerade kriminalreporter Fredrik Quist konstaterar: ”Sedan i maj 2021 har åtta män, mellan 16 och 41 år gamla, skjutits till döds i Linköping. Ännu så länge har inget av morden i den kriminella gängmiljön klarats upp.”
Det är en exceptionell brottsvåg som breder ut sig över Sverige och som också når utanför gränserna. I Danmark gick den socialdemokratiske justitieministern Peter Hummelgaard nyligen ut och förklarade att man förundras och förskräcks över de grova brott som begås av svenska ungdomar i Danmark. Hårdare bevakning av resenärer över sundet är det danska svaret (SVT 9/8). Det efter en vecka då fem förövare som rest över från den svenska sidan av sundet gripits för grova våldsbrott i Danmark. Hummelgaard kallade dem ”barnsoldater” och lade till: ”De flesta danskar sitter hemma och undrar vad som försiggår på andra sidan Öresund.”
Det är en bra fråga, även om Danmark knappast är problemlöst när det kommer till grov organiserad kriminalitet. I själva verket handlar det om en konflikt med gäng från båda sidor sundet och från Sverige kommer unga personer på kriminella uppdrag till Danmark.
Sverige har blivit en plats där det är vardagsmat att barn och ungdomar rekryteras för våldsdåd och mord inom och utom landet. Det är ett misslyckande av rang för ett välfärdssamhälle och måste ställas mot det politiska och mediala klimat som rådde i Sverige under lång tid. Hur annan politik inom områden som brottsbekämpning, kriminalvård, integration och invandring hade påverkat dagens situation vet ingen med säkerhet. Men vi vet att resultatet av det som har varit inte är lyckat.
Den nuvarande regeringens åtgärder på brottsområdet är nödvändiga, och mer därtill behövs. Det står inte i motsats till att se till att skolor fungerar, att ensamstående mammor får tidigt stöd med sina barn, eller andra åtgärder som syftar till att fler barn får växa upp i fungerande familjer och miljöer. Familjeplanering, föräldrar som har arbeten och våldsfria relationer är det mest välfungerande vaccinet mot kriminalitet, även om inte ens det skyddar precis alla.
Och den där broschyren som Socialdemokraterna hänvisar till? Jodå, den finns och delas redan ut på sina håll. Det är inget fel med den, den talar om vad som är varningssignaler för att en ung människa har hamnat snett. Men om informationskampanjer och skolbesök hade varit så effektiva som vuxenvärlden önskar, då hade ingen rökt, supit eller knarkat i det här landet.
