Ge eleverna chans till nystart

Det heter ibland att kultur sitter i väggarna. Om det vore så skulle Färsingaskolan inte enbart stängas utan också rivas, så att man blev av med väggarna och dess kultur. Men kultur består snarare av människor än av väggar. Det handlar om ledning, elever, lärare och övrig personal. Föräldrar har sin roll, liksom de politiskt ansvariga på olika nivåer.

En förutsättning för stabilitet är att människor trivs och vill stanna. Det tycks vara svårt på Färsingaskolan. Att kommunen inte lyckas rekrytera en rektor till en fast tjänst utan får hålla till godo med en konsult och med kommunens skolchef med rektorsjobbet som sidouppdrag är onekligen illavarslande.

Hur stoppar man då den onda cirkeln?

Sjöboredaktionens Britt Risberg intervjuade en klok elev, Gustaf Ehrnborn. Gustaf förmedlade elevrådets inställning: ”Vi har länge sagt att det borde sättas upp kameror, och bli mer konsekvenser när någon bryter mot reglerna.”

”Mer konsekvenser.” Att oacceptabla beteenden som att förstöra och att hota andra får skarpa konsekvenser är grundläggande för att skapa en trygg miljö. Det begriper eleverna. Det är aldrig ett önskemål från majoriteten av elever att de stökiga och bråkiga ska få bestämma arbetsmiljön på skolan.

Eftersom eleverna går i skolan varje dag (när den inte är stängd av arbetsmiljöskäl) vet de också vilka personer som står för vad, om och när man behöver vara rädd och vad man önskar för att skapa en fungerande vardag.

Tyvärr upplever många lärare – nu talar vi inte specifikt om Färsingaskolan – att de inte har stöd från ledning eller ens från rättsväsendet när det kommer till att kontrollera det egna klassrummet eller skolan i övrigt.

Det krävs generellt sett större tydlighet för vad lärare och annan personal har rätt att göra och vad som förväntas av dem när det gäller förhållandet till elever. Det som påstås vara rättigheter för elever har övergått till att lärare har tappat viktiga delar av sitt mandat. Diskussionen om lågaffektivt bemötande är en sådan ingrediens. Det är ett bemötande som fungerar mot vissa personer i vissa sammanhang, inte minst kopplat till npf-diagnoser, men som inte går att använda som allt annat överordnad regel.

En viktig diskussion är vilka som ska ha rätt att vara på skolan och vilket uppträdande man har rätt att förvänta sig. Om skolan blir en plats som mer är till för att lösa sociala problem än för utbildning, då är huvudverksamheten förlorad. Utgångspunkten måste vara att skolan är en plats för dem som vill lära och för dem som vill lära ut. Den som är där i andra syften får då finna sig att bli placerad på annan plats. Konsekvens kallas det.

Man skulle kunna tänka sig en skola med en ingång med skylten ”Höga förväntningar” och en skola med en ingång med skylten ”Låga förväntningar”. Vilken kommer flest att välja?

Färsingaskolan borde ge eleverna en chans med en nystart genom att sätta upp den första skylten.