Giftig cocktail i Simrishamn
Det är inget lysande resultat för det moderata kommunalrådet Anders Johnsson. Själv varande egenföretagare vill förstås Johnsson inte ligga bland bottenskrapet när Svenskt Näringsliv redovisar sin årligt återkommande rankning över näringslivsklimatet.
Grannkommunerna kan inte heller skryta, även om Tomelilla kommer nästan hundra platser högre upp och Ystad klarar av en plats strax norr om mitten i tabellen – båda halkar neråt. Skurup, med ett minst lika moderat kommunalråd i Niklas Sjöberg, åker rutschkana och hamnar på fel sida 200-strecket. I stället var det Sjöbo som firades för sin raketfärd med tårta av Svenskt Näringsliv. Inte alltid plats 96 firas så generöst, men 96 är ju så mycket bättre än 168, den placering som Sjöbo fick finna sig i förra året. Att Sjöbo nästan höll elitklass 2007, med plats nummer 28 talas det däremot tyst om.
Svenskt Näringslivs rankning får stor uppmärksamhet i medierna varje år. En snabb blick på listan kan ge uppfattningen att den verkligen mäter hur den enskilda kommunens företagsklimat står sig i konkurrensen. Lite som en elitserietabell i handboll. Hamnar Ystads IF på sjunde plats så är det för att laget har spelat så bra, eller dåligt, över en hel säsong. Man kan inte skylla på några andra än det egna laget. Träna effektivare, värva smartare och sikta intelligentare nästa år och det blir bättre.
Men är verkligen Anders Johnssons Simrishamn så genomuselt? Och har Sjöbo verkligen klättrar så raskt på ett år?
Nej. Värdet av rankningslistan är omdiskuterat. Nationalekonomen Jonas Vlachos hör till kritikerna. Han har i en modell visat sambandet mellan sysselsättningsgradens utveckling från 2002 till 2010 med den placering kommunerna fick i Svensk Näringslivs rankning 2002. Vlachos finner att bilden påminner om en måltavla som någon skjutit på med hagelbössa. Med andra ord hävdar han att det inte går att utläsa något samband.
Jonas Vlachos val av faktorer kan diskuteras. Det finns många fler invändningar mot undersökningen. Den första uppenbara är att det inte är samma företagare i de olika kommunerna. Vem vet vad Simrishamns företagare hade satt för betyg på kommunala tjänstemäns attityder till företagare om företagarna verkat i Enköping? Och när företagare i Ystad och Simrishamn ger betyg i kategorin ”Medias attityd till företagande” åker media upp 112 placeringar till plats 109 i Ystad. I Simrishamn går färden åt andra hållet – till plats 278. Då läser de ändå rimligen samma Ystads Allehanda och lyssnar på samma radiokanaler.
Svenskt Näringslivs rankning har ändå ett värde. Det ger uppmärksamhet till näringspolitiken – vilket förstås är ett syfte med pr-övningen. Det kan också ge ledtrådar till vad som förändrats till det bättre och till det sämre.
Ändå är de fundamentala faktorerna de mest spännande. När det gäller det faktiska antalet nyföretagare ligger inte Simrishamn i botten. Tvärtom ligger antalet nyföretagare en bra bit över snittet. Och när det gäller antalet privata företag i förhållande till invånarantalet ligger Simrishamn nära toppen, med över 40 företag per 1000 invånare. Det är fler än vad någon av grannkommunerna har. Simrishamn är alltså en småföretagarbygd. Det vet Anders Johnsson. Och då vet han också att det betyder att många ställer höga krav på service och attityder. Företagare är ofta sådana till sin läggning att de vill att det ska gå undan, byråkrater är mest i vägen.
Simrishamn är med stor sannolikhet inte alls en så dålig plats för företagande som antyds i Svenskt Näringslivs rankning. Däremot behövs det fler åtgärder för att ta tillvara den kraften och möta de krav som företagarna ställer. Det dåliga självförtroende som drabbat Simrishamn med minskande befolkning kan i kombination med en övertygelse om att kommunen bjuder på ytterst fattig entreprenörsjord bli till en synnerligen trist cocktail.
