Hålen måste fyllas

Den här gången handlar det om folktandvården. Regionstyrelsen beslöt i går att gå vidare med förslaget att samlokalisera allmäntandvårdskliniker och flytta specialisttandvård. Det handlar bland annat om kliniken i Smygehamn och specialisttandvården i Ystad. Detta är sannolikt bara ett första steg för folktandvården, fler kliniker kan behöva stängas framöver, som den i Tomelilla.

Ingen klinik kan rimligen vara fredad. Har inte varit det. När oppositionen nu har invändningar mot förändringen talar man tyst om att man själv stängde tjugo kliniker när man hade makten 2002–2006.

Allianspartiernas interna kritiker – centerpartister utanför regionstyrelsen och lokalpatriotiska moderater i Hässleholm – invänder bland annat att de kliniker som ska slås igen på landsbygden inte är de som har det ekonomiskt svårast. Det är ett märkligt argument. Regionen måste ta hänsyn till hela organisationen. När kliniker läggs ner flyttas verksamhet och den avgörande frågan är naturligtvis vilka kliniker som ska vara kvar. Att behålla kliniken i Smygehamn i stället för den i Trelleborg är naturligtvis ett möjligt val. Så kan man göra. Men att behålla bägge har regionen inte råd med.

Tanken är inte heller att servicen ska försämras. Skolor ska få besök av mobila tandläkarlag. Äldre har rätt till samma form av sjukresor som när de ska ta sig till vårdcentralen.

Förhoppningen är dessutom att privata alternativ ska ta över, vilket såväl centerpartister som moderater i gemen brukar bejaka. Det borde de göra nu också. Regionrådet Katarina Erlingsson (C) har utsatts för stor intern press, men visar civilkurage när hon gör en självständig bedömning av effekterna av beslutet.

Att omorganisera folktandvården är ingen rotfyllning, verksamhet på landsbygden ska inte dödas. Det är nödvändig och förebyggande politik.