GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hellre grönt eller rött än gult

Att riksdagsledamöter och deras partier kommer undan med att rösta gult är en underlig ordning. Samma majoritetsregler bör gälla för regeringsbildning som för budget.
Ledare • Publicerad 9 juli 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Stopp?
Stopp?
Foto: Ingvar Karmhed / SvD / TT

Annie Lööf och hennes centerpartistiska riksdagsledamöter röstade den gångna veckan om Stefan Löfven skulle återinträda som statsminister. Eller gjorde de? Formellt avstod samtliga centerpartister genom att trycka på den gula knappen. Det gjorde också samtliga vänsterpartister, en liberalpartist och en ledamot utan partitillhörighet.

Ändå räknades deras röster lika tungt som de 116 ledamöter från Socialdemokraterna och Miljöpartiet som röstade för sin regering.

Det är helt enligt regelboken. Statsministern tolereras så länge inte en majoritet trycker aktivt emot honom. Genom åren har Centerpartiet tryckt gult för socialdemokratiska statsministrar, men det har också övriga borgerliga partier oftast gjort. Socialdemokraterna trycker som regel rött för borgerliga statsministrar, med undantag för Ola Ullsten och hans kortvariga folkpartiregering 1978, då S tryckte gult. Då tryckte å andra sidan Moderaterna rött. De borgerligas historiska tryckande av gult förklaras av statsvetaren Olof Petersson i SvD 6/7 inte som att borgerliga partier godkände socialdemokratisk politik utan att ”avstå skulle i stället ses som ett erkännande av att riksdagsvalet hade lett till en maktväxling”.

Således kan både Centerpartiet och Vänsterpartiet kalla sig opposition, till och med konstruktiv sådan, och utlova att lägga egna budgetar senare i höst. I budgeten gäller dock förhållandet att en röst som avstås just avstås. Det är bara grönt eller rött, ja till huvudförslaget eller till motförslaget som räknas, flest röster vinner.

Att ha en ordning för statsministeromröstningen och en annan för budgeten, det huvudsakliga styrdokumentet för en regering, har baksidor. En är svårigheterna för minoritetsregeringar att få genom sin politik, men det är å andra sidan regeringens jobb att förankra budgeten i riksdagen. Men om samma partier som släpper fram regeringen samtidigt ställer upp förutsättningar om att andra partier som släppt fram regeringen inte får vara förhandlingspartner, då blir det ytterst komplicerat.

Den andra –och värre – saken är att det blir det otydligt för väljarna, har det parti som släpper fram regeringen men sedan går i opposition tagit ansvar för rikets styre eller snarare flytt ansvar?

Det har varit jämna och kluriga situationer även tidigare i svensk politik, men svårigheterna att välja en regering som dessutom får genom sin budget har uppenbarat sig än mer de senaste mandatperioderna och understrukits vid denna regeringskris.

Är nuvarande ordning huggen i sten? Nej. Även grundlagar kan ändras.

Mikael Sandström, tidigare statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt menar att grundlagen bör ses över av denna anledning: ”I dag är systemen för att stsminister respektive budgetomröstningen olika, vilket blir konstigt De behöver finnas en tydligare koppling” säger han till DN 3/7.

Peter Eriksson, tidigare minister och språkrör för Miljöpartiet, är inne på samma spår ”Att det räcker att trycka på gult bidrar till att vi får ett system med minoritetsregeringar i stället för majoritetsregeringar” säger han till DN.

De båda har viktiga poänger. Att bara räkna aktiva röster ja- eller nej-röster medför att partiernas och ledamöternas åtagande sträcker sig längre än till att släppa fram en statsminister. En regering som inte får genom sin budget är något av en lam anka. Stefan Löfven har också sagt att han denna gång tänker avgå om han inte får genom sin regerings budget.

Det finns inga grundlagar som löser alla parlamentariska problem. Det är inte alls heller självklart att det ska göras för enkelt att få ihop regeringar och budgetar. Däremot bör det demokratiska regelverket vara logiskt och enkelt att förstå för medborgarna, så att de vet vilka valda företrädare som ska hållas ansvariga för vad.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.