Hög tid för borgerlig omstart
Nu blir det politiskt spel. Men det är för att spelet har med verklig politik att göra.
Den svenska borgerligheten, de traditionellt icke-socialistiska partierna, har gjort många misstag de senaste åren. Den största taktiska missen var att göra Sverigedemokraterna till en fråga enbart för borgerligheten. Riksdagens sammansättning är något som alla partier med maktambitioner måste förhålla sig till. Att släppa makten med hänvisning till Sverigedemokraterna under förevändningen att man då inte gav Sverigedemokraterna inflytande, var att samtidigt tala om att borgerligheten enbart kunde ta tillbaka makten med Sverigedemokraternas inflytande. Socialdemokraterna slapp därmed undan enkelt.
De frågor som fick väljare att söka sig till Sverigedemokraterna har förändrat båda de traditionella maktpartierna. För vilken väljare kan peka på den stora sakpolitiska egentliga skillnaden i invandringsfrågan och brottspolitiken mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i dag? Justitieminister och tidigare migrationsminister Morgan Johansson vill ju berätta att han är hårdare än Moderaterna och att hög invandring orsakades av Alliansens politik. Magdalena Andersson har löftet om att lyfta på varenda sten mot gängbrottsligheten som sitt mantra. Maskera partinamnet på nya förslag i dessa frågor och det kommer att var svårt att avgöra vilket av de två maktpartierna de kommer ifrån.
Opinionsmätningar är opinionsmätningar (Ipsos/DN, Novus/SVT). Men att Socialdemokraterna ökar i opinionen efter sju års regeringsinnehav med flera akuta kriser, varav en del slår direkt mot hushållens plånböcker och alldeles särskilt mot de väljare som en gång var socialdemokratins kärna, kan inte enbart betraktas som något oförklarligt. Det måste finnas något i den traditionella borgerliga oppositionen som gör att allmänheten har bristande tilltro till att det alternativet skulle innebära något bättre än det existerande. Annars skulle det inte räcka för Magdalena Andersson att tillträda och skruva på retoriken för att opinionsmätningarna ska börja gå hennes väg. De borgerliga partier som hela tiden valt att stå i opposition har snarare börjat tappa. Sverigedemokraterna tycks däremot fortsatt hålla ställningarna, trots att liknande partier som Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti i Danmark har gått rejält tillbaka.
Så befinner sig borgerligheten i dag i en mycket svag position, där beroendet och knytningen till SD har blivit starkare. Banden med Sverigedemokraterna förefaller emellanåt nästan tätare än de inom borgerligheten, och definitivt så om Centerpartiet inkluderas i den.
Är det då inte nödvändigt att framhålla samhörighet med Sverigedemokraterna för att visa sig redo och väl förberedd med ett enat regeringsalternativ? Kanske. Men det har sina uppenbara risker. Borgerligheten ses knappast längre av väljarna som ett självständigt regeringsalternativ med förmåga att söka stöd i riksdagen. Den förmånen är exklusiv för Socialdemokraterna. Det är ett rejält svaghetstecken för borgerligheten. Det visar på bristande självförtroende när det kommer till att faktiskt driva och påverka opinionen utifrån klassiska borgerliga frihetliga principer och frågor.
För var hör Sverigedemokraterna hemma, bortsett från invandringsfrågan? Sverigedemokraterna är fortfarande ett parti som besväras av sin historia – var är den av Jimmie Åkesson utlovade starten av arbetet med vitboken? Men Sverigedemokraterna är också i nutid instabilt ideologiskt. SD är inget borgerligt förankrat parti, det har anammat socialkonservatismen i sitt språkbruk vilket dock tycks ha sitt ursprung i en dröm om ett socialdemokratiskt folkhem, så som man inbillar sig att det en gång var.
Är det den allomfattande välfärdsstaten av gammal modell som är den sverigedemokratiska ekonomiska visionen? Ett Sverige som tar hem tillverkning och producerar hela kedjan från mikrochip och skruv till färdig lastbil inom landets gränser? Eller är det ett öppna marknadernas parti, som tror på individens rätt att bygga trygghet och göra egna val? När partiet listar sina viktigaste frågor finns inte ens näringslivspolitiken med.
Och när den säkerhetsmässiga situationen spetsar till sig runt Östersjön, är det då Sverigedemokraterna fast övertygat om att Sveriges plats är i de västliga demokratiernas gemenskaper eller är det vänsterns och den putinistiska kålsuparteorin som vägleder? Budskap som ”Sverigedemokraterna vill att Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna” tyder på det senare.
Att söka stöd för politik i riksdagen är inte lika med att bygga en gemensam identitet med Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är ett ideologiskt skakigt kollektivistiskt parti. Svensk borgerlighet är i grunden något annat och måste ha större självförtroende i att visa det. Det handlar inte enbart om valet 2022 utan om att säkra en trovärdig borgerlighet för kommande decennier.
Politiskt handlar det om välkända saker. Att återupprätta statens kärnuppgifter och säkra landets oberoende i form av energitillgång och försvar. Att visa borgerlighetens plan för skola och vård. Att manifestera tillhörighet bland de marknadsekonomiska västliga demokratierna och dess organisationer, att stärka Sverige som ett föredöme i de kretsarna.
Det manifesteras bäst genom att lansera en ny gemensam borgerlighet med de partier som bestämt sig för att vara ett alternativ till socialdemokratiskt innehav, i dag Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.
