Jan-Olof Jacke: ”Oseriösa företag förstör för alla”

Uppmärksammade konkurser, skolor som driver på betygsinflation, islamistskolor, ersättningssystem som sägs gynna friskolor framför kommunala, påstådd segregationseffekt och stora vinster vid försäljningar av skolkoncerner är några av de saker som har vridit debatt och sympatier mot nuvarande friskolesystem.

Kritiken mot äldreomsorgen ser delvis annorlunda ut, men går i grunden ut på att vinster enbart kan åstadkommas genom att dra ner på personaltäthet. Här finns även moderata kommunalråd som hävdar att kommunen klarar det bättre i egen regi.

Arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke menar att debatten är förenklad.

”Mina pengar ska gå till mina barn och till vården, säger man. Det tycker väl jag också, men frågan är hur vi får en riktigt bra skola och sjukvård till en rimlig kostnad. Förluster i ineffektiv offentlig sektor är värre slöseri än att göra vinst på en effektiv verksamhet i privat regi om kvaliteten är densamma.”

Men han erkänner att det är argument som har svårt att slå igenom. Det uppfattas lätt som att det är vinsterna man värnar mest om.

”Vi har inte klarat av den debatten. Vi har absolut en resa att göra, vi har hållit oss för mycket till teknokratisk retorik. För oss är det självklart att oseriösa element ska bort, oavsett bransch. De förstör för alla. Det ska vara 100 procent fokus på kvaliteten i undervisningen och omsorgen. Det är en lärdom för oss i näringslivet, vi måste adressera det som inte fungerar. Aktörer som inte sköter sig, det är förkastligt.”

”Företag ska utveckla skolan med andra metoder och alternativ. Men det är viktigt att vi är öppna med saker som inte fungerar. Har man problem med betygssättningen så finns det lösningar på det. Jag hade barn i skola i Storbritannien, där skickar man proven anonymiserat till central rättning.”

Ett skäl till att Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisationer vill ha ett skolsystem som fungerar är uppenbart:

”Alla branscher är lika intresserade av att skolan fungerar. Vi är den största mottagaren av det som kommer ur skolan. Kompetensförsörjningen är brutalt uttryckt den viktigaste insatsvaran vi har.”

Svenskt Näringslivs egna opinionsundersökningar har också höjt varningsflaggor för att kritik mot företag i offentlig sektor spiller över på annan verksamhet.

”Det finns risk för smittoeffekter när det gäller förtroendet för företagsamheten. Vi har sett att det slår över på andra saker som vem som ska få utveckla läkemedel och tjäna pengar på det.”

”Vi märker också att när vi ställer frågan om det är framgångsrika företag eller politiker som skapar välstånd, då har försprånget för dem som svarar att det är framgångsrika företag minskat.”

Jan-Olof Jacke har rätt i att kommunikationen om företagens roll i den offentliga sektorn har misslyckats. Till en del för att den har handlat för mycket om att försvara rätten till vinst eller att gå i försvarsställning när missförhållanden uppdagas. Vinsten är inte intressant för den som väljer skola för sitt barn eller för den som väljer äldreomsorg, det viktiga är vilken verksamhet som erbjuds.

Ska företagen och näringslivet vinna den debatten gäller det först och främst att leverera, visa att man finns till för att förbättra och ge bättre resultat för skattepengarna. Det borde vara givet att den företagsamhet som utvecklar innovationer i privat sektor också kan vara en viktig del i att göra det inom de skatteförsörjda verksamheterna. Men eftersom det handlar om offentlig sektor, en slags kvasimarknad, blir utrymmet för misslyckande betydligt mindre. Då är det också företagen själva och deras organisationer som måste vara ledande i att formulera vilka krav som ska gälla, hur rätt kvalitetsmått ska sättas upp och på vilket sätt man kommer att bidra till att förbättra svensk skola, äldreomsorg och vård.