Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Skilj mellan sak och person

Utvärdera politikers förslag och beslut – inte deras utseende eller personlighet.
Johanna Nylander
Ledare – Gästkrönika • Publicerad 15 november 2021
Johanna Nylander
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det är okej att vara lite missnöjd med politiken, för det är så förhandlingar ofta slutar. I ett demokratiskt samhälle pratar man med varandra och försöker komma överens. Ibland innebär det att man får ge efter, även med sådant man skulle önska att slippa.

”Partierna personifieras av partiledaren som ofta benämns med förnamn, ibland till och med smeknamn. P”

I motsats till de lågmälda överenskommelserna finns det en klickvänlig personkultur inom politiken som riskerar att bli ännu mer högljudd inför valet. Partierna personifieras av partiledaren som ofta benämns med förnamn, ibland till och med smeknamn. Politik som utformas och fattas av politiska församlingar utmålas som Nooshis, Annies, Ebbas eller Magdas fel, som om de vore enväldiga härskare över respektive parti. Men fler än de blir ifrågasatta som personer. Många politiska motståndare utmålas som korkade eller hemska för att de fattar eller föreslår dåliga beslut.

Annons

Ser man på vad svenska politiker fått avgå för de senaste åren framstår personfixeringen som naturlig. De allra flesta politiker som blivit tvingade till att avgå har gjort det för att de gjort någonting fel privat. Det har varit allt från att köra rattfull till att inte ha betalat tv-licensen eller anlitat svart arbetskraft hemma. I andra fall har det handlat om saker som kanske inte säger så mycket om en persons politiska åsikter, men där man inte bör vara förtroendevald eller arbeta med politik, som när manliga politiker betett sig olämpligt, eller sexuellt trakasserat väljare eller medarbetare.

Att avgå för att man fattat dåliga politiska beslut är sällsynt. Det innebär att media och motståndare har mer att vinna på att gräva i människors privatliv om målet är att avsätta en politiker.

Att skilja mellan sak och person är kanske viktigare än någonsin. De allra flesta politiker går in i sitt politiska engagemang med goda intentioner och vill göra världen bättre på något sätt. Att försöka förstå varför någon har ett annat synsätt är en bra empatisk övning, och det gör den politiska debatten bättre. Visst finns det personer som är otrevliga, otillräkneliga och ibland rent ut olämpliga att inneha förtroendeuppdrag, men det borde oftare vara en arbetsplatsfråga än föremål för politisk debatt.

Personfixeringen gör det svårare för utomstående att komma in i politiken. Har man inte en slätstruken bakgrund eller rätt mediepersonlighet blir det lätt ett hinder. Samtidigt finns det brister i hur politiker och andra makthavare hålls ansvariga för de politiska beslut de faktiskt fattar. Visst kan man bli bortröstad i val, men däremellan är det sällan det sker något ordentligt ansvarsutkrävande.

För att fler ska kunna skilja på sak och person i politiken behövs det att sak, det vill säga de faktiska besluten och förslagen som läggs, är det som får betydelse.

Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan

Annons
Annons
Annons
Annons