Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Skolan behöver nationellt ansvar

Politiker från höger till vänster en förmåga att vilja gå in och detaljstyra skolan. Det är dåligt.
Johanna Nylander
Gästkrönika • Publicerad 26 juni 2022
Johanna Nylander
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
STOCKHOLM 20210607
Elever och byggnader på Nacka Gymnasium.
Foto Fredrik Sandberg / TT kod 10080
STOCKHOLM 20210607 Elever och byggnader på Nacka Gymnasium. Foto Fredrik Sandberg / TT kod 10080Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det svenska skolsystemet är inte perfekt. Långa köer till populära skolor, stora utmaningar i utsatta områden, dålig styrning, kassa kontroller och ett överhängande hot om vinstförbud för friskolor är några av de saker som gjort det svårt att ens greppa skolan för utomstående. De flesta föräldrar och barn är ointresserade av i vilken form driften sker och vill mest att skolan bara ska fungera.

Det är lätt att fatta varför Liberalerna sällat sig till skaran röster som vill förbjuda religiösa friskolor. Ingen vill att skolpengen ska gå till islamisters lyxkonsumtion utomlands, det borde inte ha varit möjligt. Flera skolor har med rätta kritiserats för att de separerat pojkar från flickor, inte har kunnat hålla sig till demokratiska värderingar och för att ha bedrivit undermålig undervisning.

Annons

Några av de mest uppmärksammade exemplen på dåliga skolor med religiös koppling har inte drivits med religionen på schemat, utan varit vanliga skolor som stötts ekonomiskt av islamistiska grupper. I isolerade eller segregerade områden är inte formen för skolan det som är problematiskt utan om insynen är dålig och uppföljningen obefintlig.

Samtidigt har politiker från höger till vänster en förmåga att vilja gå in och detaljstyra skolan. Allt i skolans värld är politik vare sig det handlar om driftsformen, elevsammansättningen, undervisningen eller arbetsmiljön. Ena dagen är det skolmaten, andra dagar mobiler i klassrummet eller bussar mellan bostadsområden. Men det som funkar på ett håll är inte alls säkert rätt för en annan skola. Det borde vara politikens uppgift att sätta ramar och låta driften styras av huvudmännen och undervisningen styras av lärarna. Att ha utrymme för olika pedagogik och undervisningsupplägg i olika miljöer.

I dag ligger skolans styrning på kommunal nivå, men hur duktiga kommunerna är på att hantera skolsystemet skiljer stort över landet, och på många håll är den kommunala skolan usel. När vänstern talar om vinstförbud och ifrågasätter rätten att välja skola borde det gamla skolpartiet Liberalerna stå över krav om att förbjuda vissa skolor och i stället ta tillbaka förslaget om att föra tillbaka ansvaret för skolan till staten. När januariavtalet slopades passade regeringen på att dra tillbaka deluppdraget till den utredning som annars skulle göras av frågan. I stället flyttade skolministern fokus till vinsterna och valmöjligheterna och beskyller ”marknadsskolan” för allt som är dåligt.

Ett nationellt ansvar för skolan hade kunnat göra skillnad på riktigt, men det måste göras tillsammans med alla utbildningsaktörer, och ge frihet till lärare och rektorer att utforma undervisningen. Målet för skolan måste ändå vara att ge bättre förutsättningar för alla som kämpar i klassrummen.

Johanna Nylander är fristående skribent

Annons
Annons
Annons
Annons