Johanna Nylander: Johanna Nylander: Sockrade förbud är skadliga
Alla samhällsproblem går inte att lagstifta bort, men många är politikerna som försöker. Ta Centerpartiets senaste utspel som exempel. De vill reglera mängden socker i läsk för att på sikt minska fetman i samhället. Det kan tyckas som en smart lösning. Läsktillverkarna får ansvara för folkhälsan, och de stora bryggerijättarna kan säkert ha råd att skapa nya recept efter lagstiftad sockertabell.
Problemet är att det både är dumt för medborgarna och för småbolagen i livsmedelssektorn, ja just de där företagarna som C annars brukar vara duktiga på att hylla och värna. Småskalig läskproduktion blir hotad som näring när politikerna lägger sig i recepten, samtidigt som det redan finns helt sockerfria alternativ på marknaden för alla som helst slipper sockerstinna kalorier helt och hållet.
Att Centerpartiet har gått ut hårt och till och med annonserar om att de vill reglera mängden socker i läsk, kan annars inte ses som något annat än ett ordentligt kliv från den livsstilsliberala fåran de försökt skapa senaste decenniet. Kanske inte så konstigt när det återgått även på riksplanet till att samarbeta med Socialdemokraterna, något som partiet ju har lång erfarenhet av i kommuner runt om i landet.
”C vill reglera mängden socker i läsk för att på sikt minska fetman i samhället.”
Den borgerliga alliansen hade en gemensam liberal ambition, där frihetsfrågor fick vara en del av den politiska dagordningen. Det är synd att se hur inte bara C, utan alla partier, med olika hastighet sedan dess övergivit den strävan. Det är ofta lättare att nå ut om man vill förbjuda eller reglera något, och politiker som gör det verkar för många handlingskraftigare än de som vill avvakta, utreda eller till och med – hur radikalt det än kan låta – ge människor mer frihet och eget ansvar. I vissa fall är regler nödvändiga, men i andra så kan de där små åtgärderna, som alla har ett gott syfte, tillsammans bilda ett byråkratiskt nät som begränsar mer än det hjälper.
Den stundande valrörelsen kommer göra den här typen av prusseluskiga utspel vanligare. Enskilda kandidater kommer se det som sin chans att skapa egen uppmärksamhet, och partierna som ett sätt att sticka ut och skapa uppmärksamhet i nya målgrupper. I det stora hela kan det verka lite harmlöst med regler för socker och inget som egentligen avgör på valdagen. Det man lätt missar är att varje litet utspel åt fel håll gnager på förtroendet i allt det som är viktigt.
Sverige behöver politiker som vågar ge alla som bor här ansvar över sina egna liv och beslut. Fler människor måste försörja sig själva och ta konsekvenserna av både bra och dåliga val. Om vissa politiker inte ens vill låta oss själva avgöra vad vi stoppar i oss, hur ska vi då kunna förväntas ta ansvar för något annat i livet?
Johanna Nylander är fristående kolumnist på ledarsidan
