Klokt att sänka utdelningarna
Styrelserna i många börsbolag har de senaste veckorna dragit tillbaka sina förslag om utdelningar till aktieägarna. I några fall sänks utdelningarna i andra tas de bort helt, även om utdelningsfrågan kan tas upp igen senare i år.
Varför gör bolagen så? Främst i aktieägarnas intresse, hur underligt det än kan låta.
Debatten om utdelningar blir ofta vilseledande. Det kan låta som att utdelningar är ett sätt för kapitalisterna att berika sig när andra lider. Tror man det gäller det förstås alltid, inte bara i kristider. Socialismens grundtes är som bekant att kapitalisten skor sig på andras arbete.
Verkligheten är mer komplicerad än så. Utdelningar går inte bara till Wallenberg, Persson/Tham och Lundberg utan också deras fattigare kusiner på landet. Inställda utdelningar påverkar alla ägare. Utflödet av pengar från börsbolagen till de allmänna pensionsfonderna, tjänstepensionerna och privatspararna minskar. I många välkända svenska börsbolag står pensionsfonder högt upp i ägarlistan.
Men utdelningar gör i sig ingen aktieägare rikare, de är bara en flytt av pengar från kassan i bolaget till ägarnas konton. Om bolaget har smartare idéer om hur pengarna ska investeras för att kunna växa och generera större vinster än vad aktieägarna har, är det bäst att låta pengarna vara kvar i bolaget.
Den ägare som får utdelning kan använda den till konsumtion men också till återinvesteringar i samma eller andra bolag. Om utdelningar fungerar som tänkt är de ett sätt att flytta pengar från lönsamma företag i mogna branscher med god kassa, till investeringar i unga, växande bolag i behov av nytt kapital för att ha råd att utveckla produkter och tjänster.
En annan sak som glöms bort är att när börsbolagen delar ut pengar till privata ägare blir utdelningarna föremål för beskattning. Om aktierna ligger i en vanlig depå beskattas utdelningarna som inkomst av kapital, precis som för räntan på bankkontot. Hushållens utdelningsinkomster är ungefär 110 miljarder kronor om året och beskattas med 30 procent. Lägre eller slopade utdelningar slår alltså mot statens skatteintäkter.
Till det kommer att staten mister utdelningar från de egna del- eller helägda bolagen. Ett vanligt år får staten in runt 20 miljarder kronor i utdelningar av sitt ägande. På tisdagen meddelade Svenska Spel, som drabbas av att ingen publiksport pågår, att man ställer in utdelningen till staten på runt 4,5 miljarder kronor. Vattenfall funderar också på hur man ska göra med utdelningen. (Di 31/3)
I kristider är det förmodligen klokt för de flesta företag som drabbas av en svårbedömd nedgång att behålla mer kapital. Risken är annars att de måste gå tillbaka till ägarna i ett senare skede för att be dem stoppa in nytt kapital i form av nyemissioner. Eller i värsta fall att be staten om hjälp. Då måste det rimligen också vara i utbyte mot något, exempelvis i form av att skattebetalarna, staten, får andelar i företagen. Det bör även gälla de företag där ägarna under tidigare år tagit ut stora utdelningar och sänkt beredskapen inför dåliga tider.
Den metoden har använts förr, bland annat återtog staten helt kontrollen över Nordbanken, senare Nordea. Det blev en bra affär för staten. Men för ett näringsliv som vill vara så fritt från staten som möjligt gäller det att värna oberoendet. Därför är pausade utdelningar en metod som kan vara lämplig för de stora företagen. Det räddar inte Sverige från recession men det är en liten del i att hålla näringslivet så fritt som möjligt på andra sidan coronakrisen.
