Petter Birgersson: Korruptionen stjäl från medborgarna
Sverige anses fortfarande vara ett land där korruption är ett relativt litet problem i jämförelse med andra länder. Men just föreställningen om Sverige som korruptionsfritt kan paradoxalt nog bidra till att svenska kommuner och statliga myndigheter är lätta byten för den som vill infiltrera dem. Den traditionella öppenheten, den höga tilliten och den omfångsrika offentliga verksamheten gör att den som vill utnyttja möjligheten att sko sig själv har stora möjligheter.
Kommuner är i hög grad utsatta för olika typer av brottslighet och korruption, vilket också konstateras i en rapport ”Den sårbara staten” från SNS av Carina Gunnarsson. Gunnarsson är forskare vid FOI och också knuten till Uppsala universitet.
Gunnarsson har särskilt granskat Södertälje kommun, som anses vara en av de kommuner i Sverige som har haft störst problem med organiserad brottslighet. Hon har också jämfört med internationella erfarenheter, som maffiaverksamhet i Italien.
Ett budskap som rapportförfattaren lyfter är att det gäller att ta korruption på allvar på ett tidigt stadium. För när den väl har etablerat sig är den svår att få bort. Nätverken letar sig in i tjänsterum, i nämnder, i föreningar och i företag som säljer tjänster.
Eftersom kommuner i Sverige står för så stor andel av offentlig verksamhet är de extra utsatta. Mindre kommuner kan vara väl så intressanta, då beredskapen kan vara ännu mindre där. Det kan handla om påverkan gällande alkoholtillstånd, bygglov, förvarningar om inspektioner och mycket, mycket mer. Upphandlingar är alltid ett känsligt område, och i Sverige har välfärdsreformer som assistansverksamhet öppnat möjligheter för fusk på flera olika sätt.
Ett bekymmer är att ingen riktigt vet hur omfattande problemet med korruption är. Det finns former av korruption som har pågått under lång tid och andra som ligger i gränslandet. Föreningsbidrag är en sådan sak som öppnar för såväl vänskapligt ryggkliande som direkt fusk.
Att stoppa korruptionen i sin linda är det allra viktigaste. Ett grundläggande recept är öppenhet vad gäller redovisning och revision, att så mycket som möjligt görs lätt tillgängligt för medborgarna. Det borde kommunala förvaltningar och andra myndigheter ägna sina kommunikationsresurser åt.
Skarpare rutiner vid upphandlingar och flera led av godkännanden är också motgift att ta till. Somliga åtgärder kommer dock att öka tidsåtgången och göra att beslut drar ut på tiden – vilket är något få önskar.
Just hur kontrollmekanismer ska utformas för att minska utrymmet för godtycklighet i besluten och därmed risken för fusk, är en viktig sak att reda ut. Där kan förstås forskning ha en viktig plats.
Men alla kommuner och myndigheter kan börja i änden att intervjua sin egen personal om vilka problem med utnyttjande, fusk och korruption de ser i dag, och på vilka sätt de anställda menar att sådant kan stoppas. För det brukar trots allt vara bland människorna i verksamheten som sanningen om verksamheten finns.
