GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lyssna även till majoriteten

När medierna själva uppfinner drevet skadar de demokratin.
Ledare • Publicerad 27 juli 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Får bara de högljudda höras?
Får bara de högljudda höras?Foto: JESSICA GOW / TT

Förr brukade det talas om tittarstorm på löpsedlarna om den egna redaktionen och SVT:s telefonväxel fått upprörda samtal från tittare. Det kunde röra en Per Oscarsson som klädde av sig till kalsongerna eller en match som avbröts mitt i sändningen för nyheter.

Styrkan på tittarstormen var däremot svår för allmänheten att bedöma. Handlade det om två överförfriskade nätbrynjor som råkat ringa in till Kvällsposten samtidigt? Eller om tusentals ilskna människor som ansett sig få kvällsstunden förstörd? Kanske en folkrörelse beredd att ge sig ut på gator och torg med plakat och slagord? Eller rent av en bred majoritet av allmänheten som inte längre tänkte nöja sig med att knyta näven i byxfickan?

Tittar- och läsarstormen som begrepp blev snart utnött, genomskådad av publiken och redaktionellt förpassad till arkivet, emellanåt framplockad som ett trött skämt om forna tiders journalistiska slapphet.

Men utan att tänka på det fortsätter många medier att spela med samma uttorkade gummi på racketen. Om någon hör av sig till en redaktion upprörd över att ett glassföretag säljer en pinnglass under namnet ”Sitting Bull” är man snabb att göra en artikel eller inslag i frågan. Så gjorde SVT den 17 juli. En person som enligt SVT själv tillhör den amerikanska ursprungsbefolkningen och därmed snabbt legitimerades som representant för hela denna grupps kränkta tolkning av glassnamnet – förklarade: ”Han kämpade med sitt folk mot kolonisationen och blev sedan mördad i USA. Att han blir en avhumaniserad karikatyr på den här glassen, det är skamligt”.

För att fullfölja den journalistiska insatsen vände sig SVT till glasstillverkaren. Dess representant fick förklara att Triumfglass ska utreda glasspinnens namn och plats i sortimentet. ”Vi vill inte att folk ska känna sig kränkta” förklarade företagets marknadsföringsansvarige som samtidigt inflikade ursäkten att namnet en gång var tänkt att vara något positivt som skapade glädje.

Debattartikeln i nyhetsinslagsform kunde förstås ha slutat sitt liv där hos en redaktion med sommartorka. Men det gjorde den inte. TT och Expressen hakade på SVT-inslaget, slog fast att reaktionerna varit starka och försäljningschefen fick återigen svara på frågor om vad företaget ämnade göra åt saken och vad som låg bakom reaktionerna. Sveriges Radios Ekot ville inte vara sämre, utan gjorde ett inslag och tweetade: ”Triumfglass har fått hård kritik för att glassen Sitting Bulls namn och utformning skulle vara kränkande och stereotypisk”.

För gemene man var det fortfarande svårt att se hur omfattande denna ”hårda kritik” var och hur redaktionerna fått uppfattningen att detta var en sak som rev upp stora sår.

Till den upprörda debattören ställdes inte någon motfråga om det inte är över löjets gräns att låta sig kränkas av att en glass namngivits efter en ledare för siouxstammen. Inte heller om det kan finnas positiva sidor med att barn och andra glassätare möter ett namn som de kanske blir nyfikna på att lära sig mer om. Kan det rentav vara så att den stora risken för omedvetenhet infaller när historiska namn suddas ut från alla offentliga sammanhang, oavsett om det handlar om kungastatyer eller glassar?

Ingen orkar ställa frågan om rimligheten i att en glass med namnet Sitting Bull, eller ens bilden på ett litet barn i fjäderskrud som glatt slickar på en glass, på något sett försämrar situationen för amerikaner/indianer/ursprungsbefolkning (någon enighet om ett samlat begrepp finns inte hos de berörda). Ingen reporter tycks bry sig om huruvida namnet och omslaget påverkar inställningen i positiv eller negativ riktning hos den glassätande individen.

Men medierna har satt igång en namnbyteskarusell och ett företag har avtvingats ett svar på om vad de tänker göra åt den påstådda kränkningen.

Spelar det då någon roll? Det är väl bara att ändra namn på glassen? Historiskt finns det väl massor av ord och begrepp som blivit föråldrade?

Ja. Men risker finns i det stora, när varje liten uppfattad kränkning och enskildas uppfattningar om vad som utgör dem, uppförstoras till allmän sanning. När en liten minoritet driver på och lyckas få medier att medverka till att produkter dras in, att företag avkrävs svar på varför de inte slutar annonsera på plattformar där allmänheten kan tycka fritt, när ytterlighetsgrupper som vill stryka Carl von Linné ur det offentliga rummet ges seriös uppmärksamhet, personer som tweetar något om personligt ansvar som av andra definieras som rasistiskt flyttas bort från sina platser i tv-sammanhang, eller att journalister lyfts från sina positioner för att andra journalister trycker på och menar att de inte följer åsiktskorridoren – då är demokratin på väg in i en kränkningens återvändsgränd.

Allt medan majoriteten undrar vad som håller på att hända. Ingen frågar ju dem.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.