Madeleine Brandin: Madeleine Brandin: Hoppsan, är det val nu?

Mycket snart, den 19 september, sker ett val som har över fem miljoner väljare. Det är svenska kyrkan, Sveriges största förening, som ska rösta i tre val, ett lokalt, ett på stiftsnivå och så kyrkomötet på landsnivå.

Det har gått tjugo år sedan kyrkan skildes från staten, men den gamla strukturen med politiska val lever kvar. Politiska partier försöker använda kyrkan som en arena för sina politiska budskap. Därför blir det ett olustigt sammelsurium av socialdemokraterna, centerpartiet, borgerligt alternativ och olika opolitiska konstellationer likt Kyrkans vänner som ställer upp i olika församlingar. Inom Trelleborgs Allehandas och Ystads Allehandas utgivningsområden finns runt femton församlingar, några av de mindre har bara en gemensam lista.

Svenska kyrkan har cirka fem miljoner röstberättigade medlemmar, en nedgång sedan förra valet. Ändå är det Sveriges i särklass största förening. Alla föreningar måste ha en styrning. Det brukar ske genom årsstämmor, som är högsta beslutande organ. Den ideella sektorn arbetar på det sättet. Det gäller hembygds- och intresseföreningar och idrottsföreningar. Själv var jag på en stormig stämma inom Författarcentrum häromdagen. Missnöje från en liten grupp medlemmar kan innebära plötsliga val av nya personer till styrelsen. Ibland kallas det kupper. Stämman kan liknas vid kommunfullmäktige och styrelsen vid kommunstyrelsen. Eller för all del riksdag och regering.

Kommuner lägger ibland ut verksamheter på entreprenad, det gäller till exempel snöröjning, förskolor och äldrevård. Kulturell verksamhet utförs ofta av ideella föreningar, som får bidrag från stat och kommun. Därför har till exempel studieförbund och Skånes Hembygdsförbund politiska representanter i sina styrelser. För att bevaka att pengarna går till rätt saker. Vilket i sig är vanskligt. Kultur ska ju stå fri från politik.

Samma med kyrkan. Medlemmarna i kyrkan ska ha insyn i verksamheten. Men kyrkan har egna mål och värderingar, som borde vara fria från partipolitik. Detta kyrkoval är ovanligt tamt, lamt och oengagerat. Politikerna talar om arbetsgivaransvar och om diakonin, grön kyrka säger någon.

Jag önskar att kyrkan talar om vad den vill vara och göra, samtidigt som den är en samhällsaktör. Jag vill höra mer om existensens fundament. Kyrkan bär ett kulturarv i sina byggnader, men också ett tusenårigt immateriellt kulturarv. Kyrkan är en fristad, erbjuder tröst och hjälp. Det är en plats för födelsens underverk och bleka dödens minut. Berätta att livet inte är ett problem att lösa utan ett mysterium att uppleva. När kyrkan hörs i det offentliga rummet, så kan även den som inte är medlem bli intresserad.

Madeleine Brandin

Arkitekt och författare, bosatt på Söderslätt