När kriget kommer
Under helgen öppnades gränsen mellan Turkiet och Syrien för kurdiska flyktingar vars byar tagits över av Islamiska statens krigare. På söndagen rapporterades att över 70 000 människor tagit sig över gränsen till Turkiet i sin flykt för livet. Spädbarn i mammors famn. Tappra pojkar och flickor i tidig skolålder bärande på det viktigaste från hemmet. Bilderna går inte att avskärma sig från.
För de rika länderna i världen är det ett givet ansvar att ge dessa flyende medmänniskor en chans till något som liknar ett normalt liv. Det kräver extraordinära internationella insatser, i form av akut humanitär hjälp, i form av ökat flyktingmottagande och i form av militära insatser.
Stefan Löfven, den tillträdande statsministern förklarade i sitt sommartal att vi måste göra ”allt i vår makt” för att hjälpa till. Det är ord som förpliktigar. Att Sverige befinner sig mitt i en besvärlig regeringsbildning får inte hindra att svenska initiativ tas för omedelbara internationella åtgärder.
EU-länderna bör ta gemensamt ansvar för att ordna transporter och tillfälliga hem för att underlätta i denna extrema krigssituation. Sverige måste trycka på för att alla länder ställer upp på att ge så många människor som möjligt en fristad undan de extrema islamisterna i IS. I Sverige kommer det att ställa ytterligare krav på stat, kommuner, sjukvård, skola och varje enskild medborgare.
Även militärt krävs extraordinära åtgärder för att skydda de hotade folkgrupperna. De militära insatserna i de kurdiska delarna av Irak och i Syrien har från Nato-ländernas sida hittills begränsat sig till flygbombningar av IS och vapenleveranser till bland annat kurdiska styrkor. Den senaste akuta utvecklingen visar att det inte räcker.
Det alla är rädda för, i spåren av Irakinvasionen och insatsen i Afghanistan, är att sätta in reguljära marktrupper. Den extremt komplicerade situationen i Syrien, där diktatorn al-Assad är allas fiende, gör att Natotrupper på marken förefaller vara en osannolik utväg – åtminstone på syriskt territorium.
Men passivitet har också ett högt pris. IS har ekonomiska resurser, fordon och vapen som en mindre stat. Någon öppning för förhandlingar finns över huvud taget inte. IS måste bekämpas militärt. Det kommer att kräva allianser av tidigare osannolika slag, vilket USA:s och utrikesminister John Kerrys vädjanden till Iran är ett tydligt exempel på. Vid ett krismöte i FN förklarade Kerry att alla stater ”har en roll att spela i kampen mot IS, även Iran”.
Tyvärr är prognosen för den närmaste tiden dyster. IS kommer inte att besegras i morgon. Barnen kommer att fortsätta fly långt bort från sina hem i hopp om att finna någon form av trygghet. Sällan har en avgående statsministers ord från valrörelsen känts mer angelägna: Öppna era hjärtan.
