GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Nils-Eric Sandberg: En förgången regeringsform

Den 6 juni firade vi den i Sverige tidigare bortglömda nationaldagen, till minne av Gustav Vasas kungaval 1523 och den nya regeringsformen 1809. Den senare är det statsvetenskapligt mest intressanta.
När det var fritt fram att fira i grupp.
När det var fritt fram att fira i grupp.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Den olycksalige Gustaf IV Adolf arresterades 13 mars 1809 och miste sedan kronan. Sverige skulle få en ny författning utan spår av kungamaktens envälde.

6 juni är nästan korrekt datum – bara nästan. För i RF § 114 stod att de gamla ståndsprivilegierna skulle vara kvar. Bondeståndet vägrade acceptera detta, och undertecknade inte RF förrän 27 juni, efter påtryckningar från den nyvalde kungen. Så de statsvetenskapligt intresserade får vänta till 27 juni med att korka upp sin champagnebutelj.

Vi kan jämföra vår författning från 1974 med 1809 års. Vår författning krävde 18 års utredningsarbete. Ett hundratal experter var inkopplade. Men författningen byggde inte på en enda konstitutionell idé, inte heller på någon konstitutionell debatt. All diskussion handlade uteslutande om politisk taktik, från alla partier.

1809 års regeringsform skrevs av 15 ledamöter och en sekreterare, på 19 dagar. Den byggde på den franske filosofen Montesquieus idé om maktdelning – den idé som fortfarande styr USA:s konstitution. Den var språkligt elegant. 1956 års författningsutredningen ville behålla den berömda rättighetsparagrafen, § 16, eftersom utredarna själva inte kunde skriva något bättre.

§ 4 i gamla RF handlade om statsrådens allmänna kompetens. Den paragrafen säger att statsråden ska vara ”kunnige, erfarne, redlige och allmänt aktade medborgare”. Den paragrafen är struken i vår nya författning. Så Löfven och hans miljöpartister känner sig nog lättade.

Det mest diskutabla kapitlet i vår RF är nr 2, om rättigheter. Socialdemokraterna sade från början absolut nej till rättigheter; de ville inte ha några begränsningar för riksdagsmajoriteten. Den som drev på för ett rättighetskapitel var främst Per Ahlmark; det var nog hans viktigaste politiska insats.

Men rättigheterna är begränsade. Johan August Gripenstedt – som var något så unikt i svensk historia som en liberal finansminister – genomdrev 1864 näringsfrihetsförordningen, som sade att varje svensk medborgare har rätt att starta företag. Men i dagens RF 2:20 står:

”Begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen..” Vad är det? Kapitlet innehåller ingen definition av begreppet ”allmänna angelägna intressen”. Utan varje riksdagsmajoritet är fri att själv formulera definitionen.

I flera centrala frågor är rättighetsparagraferna villkorade. Alltså har de ingen som helst betydelse. Vi hade haft bättre skydd mot myndigheter om gamla 1809 års RF § 16 varit kvar.

1974 års regeringsform etablerade parlamentarism som konstitutionell grund. Hur fungerar den i Montesquius maktdelningsperspektiv? Inte alls. Vår regeringsform saknar helt de inslag av checks and balances som en maktdelning förutsätter. En majoritetsregeringen leder till en enorm koncentration av makt. KU-förhören är bara ett skådespel.

Nils-Eric Sandberg

Läs mer