Norden är en beredskapsfråga
Det är rejäla doser av fantasi i den norska serien ”Atlantic Crossing” som speglar det norska kungahuset i allmänhet och kronprinsessan Märtha i synnerhet under naziockupationen i Norge (SVT Play). Främst är det den påstådda kärleksrelationen till president Franklin D Roosevelt som inte anses vara historiskt belagd. Även en av dem som lyfter fram kronprinsessans Märthas roll och täta kontakt med Franklin D Roosevelt, den norske historikern och författaren, Trond Norén Isaksen, skriver i SvD 31 januari att ”Förhoppningsvis kommer svenska tv-tittare förstå att 'Atlantic crossing' inte är den sanna historien om kronprinsessan Märtha under andra världskriget, men en uppdiktad berättelse om en rollfigur som fått låna hennes namn, löst inspirerad av verkligheten.”
Det är alltid svårt med historiska serier som ska utspelas med levande dialog och spegla människors kontakter och förhållande till varandra. Alla inser att luckor måste fyllas med liv, gråa fält färgläggas, för att helheten ska nå ut till publiken. Men om avståndet blir för långt och en kärleksaffärsspekulation tar allt för stor plats riskerar det att skymma sikten för helheten.
Ändå är Atlantic Crossing värd att framhålla. En nutida publik blir upplyst om flera saker. En är de täta nordiska kopplingarna mellan kungahusen. Den norske kung Håkon VII – vald av det norska folket efter unionsupplösningen från Sverige –är född dansk och talar danska. Sonen, kronprins Olav, är norskfödd med brittisk mamma och talar norska. Kronprinsessan Märtha är född svensk och pratar i serien norska och svenska. Hennes hovdam Ragni är finlandssvensk. De europeiska kungahusens inbördes äktenskapsutbyten lever i all önskvärd tydlighet kvar i den tid som skildras i Atlantic Crossing. Inga kungliga band räddade Europa undan krig. Inte ens de nordiska täta kungliga knutarna skapade en enhet stark nog. Det fanns ingen gemensam nordisk beredskap för det otänkbara. Så stod nationerna där ännu svagare, var för sig. Fienden kunde spela ut dem mot varandra och utan egen försvarsförmåga går det inte heller att förlita sig på andras stöd. Få vill offra sina söner och döttrar i ett krig för någon annans frihets skull.
80 år senare har pandemin gjort uppenbart att Norden fortsatt saknar tillräcklig vilja och möjligen förmåga att möta ett gemensamt oväntat hot. I stället för att samlas till enighet för att finna sätt att agera tidigt för att köpa Norden tid och hålla smittan nere, litade var och en till sina egna myndigheter och till sin egen politiska analys av läget. Därefter levererades beslut som talade enbart till den egna nationen i såväl ord som handling. I det fanns inte inte mycket utrymme för att inventera varandras kompetenser, överväga konsekvenser av gränsbeslut eller att samordna tillgång och distribution av skyddsutrustning och senare vaccin. Bottenläget nåddes med militär inblandning –om än mest symbolisk – i bevakning av gränser.
Det nordiska samarbetet har inte levererat denna gång heller. Det ansvaret måste läggas på de nordiska politiker som under decennier har behandlat varandra som en partner man tar för given utan att bry sig tillräckligt mycket om.
I de nationella politiska spel som pågår kommer de verkliga hoten mot de nordiska staterna i skymundan. Det är tveksamt om politiker de som gör den analysen har rätt egenskaper för att styra en nation i en osäker tid.
De politiker som inser vilka de reella hoten är och hur de ska bemötas och som samtidigt förstår att Norden ihop kan utgöra en ekonomisk, kulturell och säkerhetspolitisk kraft att räkna med – de politikerna måste träda fram tydligare för att lyfta den nordiska samhörigheten som en fråga av högsta vikt. Den nordiska saken kommer kanske inte att ge kortsiktiga avtryck i opinionsmätningarna, men den har desto större betydelse för medborgarnas framtid.
Den kulturella biten ska inte underskattas. Atlantic Crossing må ha blivit fall för historisk kritik, men för att väcka intresset för det skandinaviska och nordiska har den ändå sin viktiga plats. Huvudrollsinnehavaren Sofia Helin, som också är känd från rollen som polisen Saga i Bron, har onekligen gjort sin del för den nordiska saken.
