Padelljudet måste begränsas
Det är kul med bollsporter. Racketsporten padel är en riktig humörhöjare för de flesta utövare. Dock låter det riktigt mycket om padelracketarna, det går inte att jämföra med tennis. Till det kommer studsarna mot väggarna. Oljudet från utomhusbanorna drar iväg långt bort, med återkommande höga smällar. Eftersom sporten är ny finns ingen tyngre forskning på området, men en kandidatuppsats från Chalmers har tittat på frågan om varför padel stör mer än tennis. Studenterna konstaterar bland annat: ”Avslutningsvis dras slutsatsen att padel kan upplevas som mer störande än tennis på grund av dess oförutsägbarhet och dess höga impulsljud från de strukturella ljuden.”
Det är en underdrift. Det är enkelt att konstatera för den som ställer sig i närheten av padelbanor hur mycket det låter. Att leva med det nära inpå under många timmar, dag ut och dag in, blir en påtaglig störning. Vid öppna ytor transporterar sig ljudet långa sträckor, det påverkar boende inom en stor area. Att bo ett par meter från denna typ av banor, som boende vid Täppetstranden i Åhus, är en direkt plåga (KB 13/7) .
I Åhusfallet verkar det något oklart vilken information stugägarföreningen egentligen fick om vad som planerades på området, men i princip är padelbanor inte byggnadspliktiga. Däremot är bullerdämpande åtgärder som plank byggnadspliktiga. En villaägare kan utan lov bygga en padelbana på sin tomt, vilket också hänt – i Danderyd (Mitti 24/5). Det kan vara avgörande vad som är planlagt i området, och då jämställs padel med andra fritidsaktiviteter, typ minigolf.
Att i efterhand ta upp frågan som en miljöstörning är bra, något miljöinspektören i Kristianstad också har gjort. Men några riktvärden för ljud finns inte längre för idrottsplatser. Ohälsan som framkallas av oönskade och långvariga ljud ska inte underskattas, det är inte bara decibelnivån som avgör vad som är jobbigt för människan.
I Sverige kan ett utgrävt dike i ett område där knappt någon människa sätter sin fot göra att strandskyddet sätter stopp för nybyggen. Men det går på andra ställen att smälla upp verksamheter som uppenbart stör och riskerar att skada hälsan hos boende. Det är åt fanders. Det borde i byråkratins kvarnar vara så att alla ingredienser vägdes samman innan nya verksamheter släpps genom.
Regler, förordningar och byråkratins förvecklingar är en sak. En annan är hänsyn. Att bara tala om att det är bra med aktiviteter och att andra runt omkring bör uppskatta det är ett ytterst snävt perspektiv. Det är samma sak som med vattenskotrar, som säkert är kul att köra för den enskilde men som förstör strandmiljön för det stora flertalet. För övrigt är vattenskotern egentligen bara tillåten i allmänna farleder i Sverige, men EU-domstolen har ifrågasatt vattenskoterförordningens giltighet, så det generella förbudet tillämpas i praktiken inte. ”Resultatet av detta är att det i dagsläget inte bedrivs någon tillsyn utifrån reglerna i vattenskoterförordningen” skriver Naturvårdsverket.
Däremot har EU inget att invända mot hänsyn. Det är något som i allmänhet borde uppvärderas. Var och en som – med eller utan bygglov – anordnar aktiviteter måste också sätta sig in i hur omgivningen påverkas. Så även för padel. Det är en sak att befinna sig på en plats en timme eller en dag för eget spel, en helt annan att bo i ständigt oljud. Det borde räcka med hänsyn och sunt förnuft när anläggningar av denna typ planeras.
