Petter C Larsson: Livsfarligt ledarskap har lett till krig
En kritisk framgångsfaktor för en effektiv ledare är att förstå personerna runt om sig, deras beteende och drivkrafter. Men än viktigare är att förstå sig själv. Konsten att fungera som en god ledare under press är emellertid långt ifrån något alla behärskar.
I Putins Ryssland är det inte ovanligt att ledare manipulerar, vilseleder, korrumperar och till och med låter mörda sig fram till ökad makt och inflytande. Att därefter missbruka sin makt för att bibehålla sin position, och med hjälp av vad som i mer demokratiska länder skulle vara lagöverträdelser, verkar falla sig helt naturligt för denna typ av ryska ledare.
Gemensamt för såväl ledare med god karaktär och andra är att de behöver brottas med sina drömmar men också med sina egna inre demoner. Jag undrar ibland vad Putin har för demoner inom sig. När pressen och stressen i både omvärld och inre värld blir alltmer påtaglig och kanske till och med överväldigande, då kommer våra trygghetssökande mönster fram.
Det är en konst att förstå sig själv och varför man beter sig som man gör, särskilt i situationer och perioder då pressen är stor på oss, som enskilda och som samhälle. Jag undrar i vilken utsträckning Putin förstår sig själv eller om han så att säga går på instinkt och sin prägling.
Att fråga sig själv som ledare om jag håller ihop, håller i, håller ut, håller tillbaka eller håller emot kan uppfattas vara nyanser på samma fråga. Men vilket av ovan uttryck träffar Putin bäst? Svaret skulle säga en del om honom.
Jag skulle gissa att Putin skulle svara att han håller emot. Han har flera gånger och senast i ett av sina tal berättat att han håller emot attackerna från USA och Nato. Putin menar att västerländska krafter infiltrerar, isolerar och underminerar det Ryssland som han så intensivt upplever sig skydda som om det vore en förlängning av honom själv.
Kännetecknande för en ledare som säger sig hålla emot är att han alltid kommer att vilja se, uppleva och även skapa hot och faror. På det sättet säkerställer denna typ av ledare att han alltid kan rikta sin och andras uppmärksamhet utåt och bort från sig själv och sina inre demoner. Denna typ av ledare är aggressiv och konfliktsökande och det beteendet började redan som barn, inledningsvis mot upplevda motståndare som då känt sig hotade och som responderade med samma mynt. Kort därefter uppstår verkliga krig eftersom de imaginära motståndarna visade sig vara farliga. Problemet är att de också anser att de försvarar sig.
Den stora risken för den här typen av ledare är vad som skulle hända om omvärld, befolkning och än värre han själv vågade inse att det upplevda hotet från början faktiskt inte fanns utan skapades som en konsekvens av ledarens eget högst personliga trygghetssökande mönster.
För om kampen mot upplevda fiender inte fanns, vad skulle då den ryske ledaren ägna sig åt på natten om inte sina egna inre förfärliga demoner? Kraften och stödet att hantera dessa har Vladimir Putin aldrig försetts med. För Putin vore dessa demoner sannolikt mycket värre att konfrontera än att starta krig och vara aggressiv mot andra.
Petter C Larsson är säkerhetsexpert
