Petter C Larsson: Petter C Larsson: Vad händer när det overkliga blir verkligt?
Många människor upplever tanken på en allvarlig kris som något overkligt och abstrakt till det är överväldigande verkligt. Det verkar vara så vi människor fungerar oavsett typ av kris; pandemi, miljökris, allvarligt IT-angrepp eller ett krig i ett europeiskt land.
Inför en allvarlig kris finns det nästan alltid förvarningar men de påverkar sällan vårt faktiska beteende. För många av oss innebär krisens psykologi att situationen förblir overklig alltför länge innan vi vaknar upp.
När man väl vaknat riskerar man ha tappat viktig tid för förberedelser, samarbete och kunskapsuppbyggnad. Man tvingas i stället agera reaktivt, ta beslut på alltför bristande information och känner att man inte riktigt hunnit förbereda sig.
I det läget är det lätt att rädslan tar över. När vi människor känner oss otrygga eller ställs inför överväldigande och hotfulla situationer aktiveras beteendemönster vi lärt oss sedan barnsben. Några av oss kommer att aggressivt söka upp och engagera oss i faran och kampen så fort vi bara kan. Andra drivs, även i en krissituation, av att inte vilja göra fel, snarare än ta de rätta besluten i tid, och tycker därför att det är bättre att passivt avvakta och följa situationen.
Ytterligare andra strävar efter att någon annan ska lösa situationen åt dem medan de själva intar en offerroll. Några drar sig undan till en plats inom sig själv där känslan av fara inte kan tränga in och göra sig påmind. De tenderar att förneka, fly och prata bort situationen som om den inte finns. Andra får problem med tilliten till omvärlden och ser fiender och faror överallt, även där de inte finns. Vissa blir överdrivet aktiva men saknar precision i sina åtgärder; känslan av aktivitet ger trygghet.
Oavsett vilket unikt och personligt trygghetssökande mönster man har utvecklat som person är det värdefullt att sträva efter självmedvetenhet. Särskilt i tider av kris och ökad spänning i samhället. Det är i krisen vi prövas, inte bara som individer, utan som samhälle och nation. Nationen Ukraina har helt klart en tendens att vilja kämpa tillbaka mot det invaderande Ryssland och gör det med bravur. Vad har Sverige för trygghetssökande mönster?
De ryska väpnade styrkorna har visat sig sakna den förmåga och motivation västvärlden tillskrev dem. Hur många ryska soldater har ens förstått vad de skickats till? Inför världens ögon har Rysslands monumentalt misslyckade blitzkrieg i stället omvandlats till ett terror-krig där civilbefolkningen både drabbas och utnyttjas som en bricka i ett utpressningsspel. Ryska makthavare försöker ondskefullt påverka den ukrainska ledningen att kapitulera som om de hade ett val: fortsätt strida och åsamka er befolkning lidande eller ge upp och rädda dem.
Kriget river upp känslor och tankar långt bortom Ukraina. Sveriges och Finlands nationella ledare har i dagarna haft tät kontakt med företrädare för Nato och USA och utfästelser har gjorts om att de två länderna åtnjuter särskilt skydd i händelse av angrepp. Många svenskar är rädda för att Sveriges säkerhet är hotad.
När rädslan tar över finns en risk att du redan tilldelats en roll i motståndarens plan. Låt oss lämna rädslan och ta tag i vår beredskap på allvar. Det är inte bara våra myndigheter som behöver förbereda sig. Vi medborgare behöver inte bara förbereda oss utan framför allt samla och organisera oss. Oavsett om sannolikheten är låg för aggression mot Sverige står vi starkare ju mer medvetna och förbereda vi är tillsammans.
Petter Larsson är risk- och säkerhetsexpert, bosatt i Trelleborg
