Anders Gustafsson: Professor, inte partigängare. Då skriks det om katastrof
Regeringen har utsett John Hassler till utredare med uppdrag att analysera hur svensk klimatpolitik kan utvecklas, mot bakgrund av EU:s nya klimatlagstiftning som roddes i hamn under det svenska ordförandeskapet.
Det är mycket positivt. John Hassler har under lång tid utmärkt sig som en av Sveriges ledande klimatekonomer och är dessutom en forskare som kommer med realistiska och genomförbara policyförslag – vilket svensk klimatpolitiken knappast har gjort sig känd för under senare år. Eller vad sägs om ett dieselpris om 30 kronor litern år 2030 om planen för reduktionsplikten fått ligga kvar? En plastpåseskatt som lyckats med bedriften att ersätta svenska bärkassar av återvunnen plast med fossila soppåsar från Asien?
Men alla gläds inte åt John Hasslers nya uppdrag. Nej, tvärtom har det satts igång något av en smutskastningskampanj av honom med ledande oppositionspolitiker i spetsen.
Axel Hallberg, ordförande för Miljöpartiet i Lund, anser att det är en ”katastrof”. Lorentz Tovatt – ni vet han som jublade när Ringhals 2 stängdes ner – menar att Hassler gjort sig känd för att ”hata de svenska klimatmålen”. Matilda Ernkrans, tidigare S-minister, menar att bara SD jublar åt utnämningen. Annika Strandhäll menar att Hasslers kommande utredning är ett ”beställningsjobb” – som om John Hassler skulle åsidosätta sina akademiska meriter och sin akademiska integritet för att tillfredsställa regeringen och SD.
”Det talas ofta om att vi ska lyssna på forskarna. Varför inte då lyssna på en av dem som är mest meriterad på området?”Anders Gustafsson
Men vem är då John Hassler?
Sedan många år är han professor i nationalekonomi på Stockholms universitet med inriktning på makroekonomi, klimatförändringar samt miljöpolitik. Hans forskning fokuserar på hur ekonomi och klimat påverkar varandra i ett globalt och långsiktigt perspektiv. Häromåret ledde han SNS Konjunkturrådets rapport 2020 som just hade fokus på klimatpolitik. Under flera år var han ordförande i Finanspolitiska rådet och är därmed väl förtrogen med politikens processer och villkor.
Därutöver är Hassler också mångårig ledamot i Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. John Hassler är alltså en av dem som delar ut ett av världens finaste pris inom ekonomisk forskning men duger uppenbarligen inte åt Annika Strandhäll & co.
Det talas ofta om att vi ska lyssna på forskarna. Varför inte då lyssna på en av dem som är mest meriterad på området?
Kritiken från Strandhäll, Tovatt och Ernkrans blir dessutom nästan komisk när man betänker hur utredningsväsendet sköttes under Stefan Löfvens fögderi då före detta eller aktiva politiker utsågs till utredare på löpande band. Miljöpartiets tidigare partisekreterare Anders Wallner, socialdemokraten och riksdagsledamoten Anna Lena Sörensson, tidigare kommunalrådet Ilvar Reepalu, riksdagsledamoten Agneta Börjesson (MP) och tidigare språkröret Gustav Fridolin (MP) ha hand om viktiga statliga utredningar. Mot bakgrund av det kanske det inte är så förvånande att det har gått som det gått med Sverige?
Man får innerligt hoppas att utnämningen av John Hassler blir början på ett återupprättande av utredningsväsendet och ett brott med oskicket att utse nuvarande och före detta politiker till statliga utredare. Det är svårt att föreställa sig någon mer lämpad än John Hassler att hålla i utredningen om hur klimatpolitiken ska uppdateras. Meritokrati när den är som bäst.
