Risker med förbud mot rasistiska organisationer
I juli 2019 tillsatte regeringen Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer. Den skulle också se över införandet av ett straffansvar för medlemskap i rasistiska organisationer. I den senare delen har en politisk majoritet nu kommit överens om att ett sådant förbud bör införas. Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Liberalerna har motsatt sig förslaget (TT/Expressen 28/2).
Föreningsfriheten har starkt grundlagsskydd, eventuella undantag ska motiveras mycket starkt. I brottsbalken finns ett förbud mot olovlig kårverksamhet: bildande och deltagande i privata sammanslutningar som kan utvecklas till en militär trupp eller polisstyrka. Ett tydliggörande av kårförbudet skulle kunna vara ett alternativ för att tydligare klämma åt organisationer som inte bara har en opinionsbildande agenda utan också har för avsikt att ta till våld.
I övrigt är grundlagen noga med att betona organisationsfrihetens vikt. Ett förbud mot att delta i rasistiska organisationer anser ändå en majoritet i riksdagen vara önskvärt och möjligt utan grundlagsändring. I praktiken innebär det också ett förbud mot organisationerna, även om partierna är mer tveksamma till om det är förenligt med grundlagen.
Det kan tyckas uppenbart att rasistiska organisationer – eller deltagande i dem – ska förbjudas. Men det finns några uppenbara frågetecken. Vad ska anses vara en rasistisk organisation? Har det någon faktisk effekt mot rasism att förbjuda dylika organisationer? Är effekten i så fall positiv, eller blir det i själva verket svårare att lära sig om och bemöta organisationer och åsikter som förpassas helt till det fördolda? Finns det inte existerande lagstiftning som hanterar såväl brottsliga handlingar som grupper som bedöms vara terroristorganisationer?
Liberalernas riksdagsledamot Fredrik Malm argumenterar klokt för att förbud av det här slaget riskerar att skada yttrandefriheten. Han påtalar också risken för ett sluttande plan och att framtida regeringar med olika agendor kan styra in mot att förbjuda organisationer på motsatt politisk kant. Om en organisation förbuds leder det dessutom till namnbyten och andra sätt för att undkomma lagens långa arm (Globalbar.se).
Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson välkomnade i Expressen TV 2017 en utredning om huruvida nazistiska Nordiska motståndsrörelsen borde förbjudas, som varande terroristorganisation. Sverigedemokraternas rättspolitiske talesman Adam Marttinen, har uttalat stöd för tanken att förbjuda organisationer som är våldsbejakande (SR 13/7 2018). Men en bredare definition ville SD inte se då och det är enligt Marttinen också anledningen till att SD är motståndare nu.
Vänsterpartiet har av historiska skäl en skeptisk inställning till förbud mot politiska organisationer och deltagande i dem.
Bland juridisk expertis finns också skepsis. Thomas Bull, justitieråd, och Anna Jonsson Cornell, professor i konstitutionell rätt skrev i Svensk juristtidning i samband med att kommittén tillsattes: ”Ett förbud som inte behövs, som inte kan nå de mål som eftersträvas och som inskränker enskildas rättigheter på ett oförutsebart sätt är lätt att förstå som just symbolisk lagstiftning och inget annat. Därutöver finns det en risk med att rucka på grundläggande konstitutionella principer; vem vet hur politiska majoriteter ser ut framöver och vilka andra organisationer som kan komma att förbjudas?”
Risken är stor att en lagstiftning mot medlemskap rasistiska organisationer leder till en svårdefinierbar gräns, där gränsen till det som kan betraktas som åsiktsförbud närmar sig. Allt utan att det egentligen får någon avsedd effekt, lagstiftningen blir symbolisk. Därför vore det bättre att avstå från en helt ny lag och i stället se till att använda de lagar som redan finns mot terror, våld, hot och hets.
