Annons

Södern har blivit snabbare

Södra Sverige är hårdare sammanknutet än någonsin förr. Det måste också ge resultat för ekonomin i stort, med större arbetsmarknadsregioner och ökade investeringar i regionen.
Ledare • Publicerad 14 december 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Ystads Allehandas politiska linje. Ystads Allehanda verkar på ledarplats för humanistiska värderingar och fri ekonomi. Tidningens politiska etikett är liberal.
Numera en syn för färre.
Numera en syn för färre.Foto: Tommy Svensson, Tommy Svensson

För tio år sedan var en resa från Trelleborg via Malmö till Kristianstad, vidare genom Blekinge och mot Kalmar förknippad med både stor tidsåtgång och olycksrisk. Sträckan Trelleborg-Vellinge var ökänd för sin tunga trafik på vanlig landsväg och för oron att möta en chaufför som druckit lunch eller någon bilist som stressad gjorde en mindre avvägd omkörning. Från Lund genom Mellanskåne var vägstandarden och hastigheterna blandade. Trafikanternas skiftande förhållanden till vägrenskörning och avstånd till framförvarande fordon gjorde den sträckan till en anspänd färd som krävde ständig uppmärksamhet både genom vindrutan och i backspegeln (vilket förvisso var en god skola). Den som eventuellt ville fortsätta förbi Kristianstad kom att möta ett Blekinge där sommarnöjena visserligen lockade, men där också de långsamtrullande köerna kunde bli milslånga om man kom i fel tid genom Norje. Väl förbi Blekinge låg Kalmar ett oräkneligt antal husvagnskaravaner bort.

I december 2020 ser samma resa annorlunda ut. Trelleborg har sedan många år försetts med motorväg i väster mot Malmö. Efter förra veckans invigning av motorvägsträckan förbi Tollarp går det att färdas med väl separerade vägbanor i de två riktningarna ända till Kristianstad. Bara kortare bitar runt Hörby saknar nu 2+2-väg. För den som fortsätter från Kristianstad genom Blekinge mot Kalmar är också förändringarna påtagliga. Ny motorväg i västra Blekinge har kortat tiden avsevärt och söder om Kalmar är ett par småorter sedan ett par år befriade från Europavägstrafik. Kommande förbättringar och nya dragningar med motorvägsliknande standard väntar. Trafiksäkerhets- och tidsmässigt är vinsterna uppenbara.

Annons

Samtidigt kräver nya och förbättrade vägar stora investeringar. Miljömässigt påverkar det genom att jordbruksmark tas i anspråk och att människor och djur i andra områden drabbas av störningar. De mindre orterna slipper ha tung trafik genom byn, men mister inkomstkällor från förbipasserande och måste finna ersättningar för den förlusten. Som kritikerna brukar framföra driver motorvägar ny trafik, bygger man nya filer följer snart behovet av fler. Motorvägar eller vägar med liknande standard ska också jämföras med motsvarande investeringar i järnväg.

Vad talar då för att det är klokt att fortsätta investera i något så traditionellt som asfaltsvägar? En hel del, trots allt.

Ökad rörlighet för fler är vanligtvis ett huvudmål med trafikinfrastruktur. Det är syftet med vägar att fler ska kunna ta sig fram på kortare tid, en tom väg är ingen vidare samhällsekonomisk investering.

Järnväg och asfaltsväg står inte i motsats till varandra, de är komplement. För persontransport mellan två innerstadskärnor är vanligtvis järnvägen överlägsen. Som regionaltrafik visar det växande resandet med tåg (oräknat corona) att det är ett resesätt som uppskattas. I sydvästra Skåne är nyinvigda Lommabanan efterlängtad. Men med växande befolkning är det snarare så att behovet av båda trafikslagen ökar. En ort som slipper ha en Europaväg som avdelare mitt i kan bli mer attraktiv för inflyttning, särskilt om den nya vägen ligger nära och ger kort resa till närmaste stad.

Vägen är också flexiblare än järnvägen, bilisten eller transporten tar sig ända fram, bussen kan om nödvändigt köra alternativvägar och skifta rutter. Den asfalterade vägen är också den viktigaste delen av svensk väginfrastruktur. Enligt myndigheten Trafikanalys utgör vägtrafiken 78 procent av transportarbete för människor, mot 12 procent för spårtrafik, 9 procent för flyg och 1 procent för sjöfart. För godstrafik står vägtrafiken för 51 procent, sjöfarten 28 procent och järnvägen 21 procent. (2019)

Den traditionella vägen förändras också miljömässigt. Den skulle kunna elektrifieras i sig. Sådana experimentsträckor finns och är främst riktade till tunga fordon. Närmre till hands är dock att fordonsflottan elektrifieras genom batteridrift. Den utvecklingen går hisnande snabbt. Med nya effektivare batterier, återvinning av gamla, bättre lagringsmetoder av energi, snabbare laddningar och längre räckvidd kommer de närmaste 20 åren att medföra stora skillnader mot i dag. Med ny teknik i bilarna, samt hårdare övervakning (på gott och ont) kommer trafiken att flöda säkrare och jämnare. Den lokala miljöpåverkan blir därmed betydligt mindre och kostnaderna för trafikolyckor och skador lär minska, trots ökad trafikintensitet, om tekniken utnyttjas mer.

Dagens utbyggnader av vägnätet är resultatet av långvarigt arbete från politiker, tjänstemän och medier. Förhoppningsvis kommer det också att ge resultat i att Skåne och övriga södra Sverige knyts ihop på ett sätt som gör det lättare att bo i en ände av Skåne och arbeta i en annan. Det kan göra det attraktivare för företag att investera även i kommuner en bit bort från det sydvästra hörnet av Skåne. Förbättringarna borde lyftas mer, det är lätt att glömma värdet av dem när de väl finns.

Vilka vägar och järnvägar som invigs om 20-30 år avgörs nu. Resultat av det opinionsmässiga och politiska arbetet för morgondagens investeringar är inte det som syns omedelbart, men är desto viktigare. En del blomsterkvastar borde skickas till dem som i olika roller drev på för och fattade beslut om de vägar vi kan åka på i dag.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons